Pärlemormoln. Det var sådana jag såg när jag körde hemåt i går. Som jag aldrig hann fånga på bild eftersom mörkret hade ätit upp dem när jag väl nådde hemmaplan. Andra hann få fram kameran och fånga det rätt sällsynta fenomenet åt DN. Och VLT.

Vackra var de. Som om ett gigantiskt suddgummi raderat delar av himlavalvet och avslöjat en bakomliggande skimrande sfär. Men de kan också vara tecken på att annat suddats ut. Ozonmolekyler. Uttunningen av ozonlagret lär gå 100 gånger snabbare när pärlemormolnen visar sig.

Inser att mitt tidigare liv innehöll betydligt fler polarstratosfäriskt moln. Mitt norrländska liv. Minns skymningar och gryningar. Promenader under självlysande pärlemor. Funderingar om det vackra i livet. Och om det som kanske döljs bortom. Som kan avslöjas om man lyfter, svävar in i det där framsuddade hålet i himlen.

……………………………………………………………………………………………………………………………….