Uppblåst utväxt

Rubriken skulle ha kunnat syfta på manliga innebandyspelare som tar livet och spelet på för stort allvar. Men idag var de värsta stidspittarna frånvarande. Kontenta: Det var roligt att spela. Även om jag blev både bortdribblad och rundad.

Men det gjorde lite ont. Rubriken syftar nämligen på en vattenfylld blåsa på insidan av min högra häl. Den föddes på långpasset för två veckor sedan. Ett litet, litet embryo till vattenblåsa. Nu har den blivit vuxen. Fått ett större midjemått för varje träningspass. Snart tre centimeter i diameter. Sprängfylld.

De goda råden haglar. (Folk börjar väl lessna på att höra mig hasa och halta omkring i korridoren.) Punktera, punktera inte, köp ”extrahud” på apoteket, tejpa, plåstra. Känner mig villrådig. Men ett råd ignorerar jag totalt; vila. För sjutton! Det är ju bara en blåsa, efter en kvarts löpning domnar hälen. Fram tills dess springer jag på utsidan av foten.

Hade tänkt unna mig lite skoshopping i helgen. Men får snällt vänta. Gissar att lätt hälta och ett löpsteg på sniskan gör skoanalysen svår även för proffs på RS. Dessutom blir de kanske sura om jag kletar ner jungfruligt vita dojjor med läskigt blåsvatten.

……………………………………………………………………………………………………………………………..