Dödsmaffigt

Först kroppen. Sen sinnet. Tillfredsställda och trötta.

En och halv timme landsväg i solsken får kroppen att spinna, trots totaltömda batterier, stapplande steg och ömmande leder. Just därför.

Ödesmättad och mäktig körsång i Sofia kyrka. Dödsmässa á la Brahms ”Ein Deutsches Requiem”. Blundar och låter själen vandra. Fylls av sorg, sen jubelsång över att döden besegrats. Må vara att en kristen gud genomsyrar text och musik. Reser lite ragg. Men låter mig övertalas, översköljas.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Rusig av rock

Jag är varm i magen. Spinnande värme. Som att lägga handen mot kakelugnen.

Sett en underbar dokumentär. Om en underbar kör. Young at heart. Ett gäng med en medelålder på 80+, som sjunger rock. Stones, Hendrix, Clash. Personligt tolkad, inte helt tonsäker, men genomsyrad av livsglädje.

Eller bara vackert känslosamt som i Coldplays ”Fix You”.

Med självdistans i Ramones ”I wanna be sedated”.

Jag vill också vara vibrerande av energi när jag fyller 80. Stå på scen och rocka loss till James Brown. Skrika WOW med – visserligen sprucken – men obändig röst. Vara vid liv på riktigt.

……………………………………………………………………………………………………………………………….