Finna sin flock

Dagar som kräver tankekraft hamnar pennor i mitt hår.

 

Jag är kort och betraktas därför från ovan av många .

På bokhandeln nickade kvinnan i informationsdisken. Igenkännande. Kände mig som hemma. Välkommen. Botaniserade länge. Köpte två böcker. Otroligt återhållsamt för att vara jag bland bokhyllor.

I löparbutiken höjde expediten på ögonbrynen. Frågade mig hur långt mina gamla skor gått. Drygt 200, sa jag. Då klarar du dig ett tag till, du behöver inte byta förrän du sprungit mellan 100 och 150 MIL i dem. (Ursäkta?!) Inte så hemma, nej. Men jag köpte att par varmare tajts i alla fall.

I bling-blingbutiken såg spacklade tjejen i stora örhängena närmast livrädd ut. Följde mig misstänkt med blicken, för såna obskyra personer som jag tänkte säkert låta bijouterierna glida ner i prassliga påsen från löparbutiken. Men jag betalade snällt glittret. Hemma? *gapskratt*

Uppenbarligen är jag trovärdig som disträ bokmal, men jag ser inte ut som en löpare, och definitvt inte som en tjej som köper överdimensionerade armband.

………………………………………………………………………………………….

Annonser

Från moll till dur

Vasagatan är lätt att hitta. RS hittar jag på andra försöket. Men att hitta skor visar sig vara svårare. Den trevliga butikskillen skryter om alla tusentals skor som gömmer sig i källaren. Tusentals. Så kommer han upp med fyra kartonger, varav en innehåller NB 768. Årsuppdatering av den modell jag redan har alltså, NB 767.

Den funkar klockrent. Men nu var det ju variation i skovalet jag ville ha. Sko på – spring – sko av. Efter x antal rundor på bandet återstår en Adidas. Den rätar upp mitt överpronerande löpsteg. Känns också som en fotriktig sko som kunde ha passat min farmor. Löpkänsla plus minus noll. Den föreslår trevliga butikskille att jag ska satsa på.  Jag håller inte riktigt med. Lämnar RS utan skor.

Funderar över om trevliga butikskillen tyckte jag var oseriös som kallade dämpade skor för studsiga… Och som hävdade att jag ville ha skor som tillät mig att känna asfalten genom sulan…

Äter två torra skorpor på kafé Panorama i Kulturhuset. Utan fönsterbord. Kaffet smakar bränt. Surar lite. Minst sagt. Men sen flyger en liten hornförsedd sak i mig. Spatserar upp till Kungsgatan och in på Löplabbet. Kvinnoingången. Surar till lite igen. Det luktar parfym dessutom.

Mina fötter luktar inte parfym när jag ställer mig på glaslådan. Så är det dags för sko på – springa – sko av. Om och om igen. Den fotriktiga Adidasen dyker upp igen och en Saucony. Men jag är inte riktigt nöjd. ”Det finns förstås en lite dyrare sko”, säger trevliga butikstjejen lite tvekande och hämtar upp en Asics Gel Kayano. Sko på – spring – YES. Nu är jag nöjd!

Ett par gnistrande och glänsande Kayanos bor numer i min hall.

Funderar på varför trevliga butikstjejen antog att de skulle vara för dyra för mig. Kan det ha varit hålet i strumpan?

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Skodd för skubb

I bloggvärlden rinner snålvattnet på Masse, Allan, Karin och Berglund. Och på alla de muntert dreglande kommentatorer som går igång på temat – skor. 😉

Jag känner också av en ökad salivutsöndring. I tre sekunder, medan jag funderar över hur kul det skulle vara att köpa ett nytt par. Men sen inser jag att jag mest yvs över chansen att få botanisera i löparbutiken. Bränna lite pengar. Komma hem med en prasslade plastkasse.

Jo, visst har jag ett par skor. New Balance. Letar reda på etiketten för att ta reda på modellnumret. Men den är för svettblekt för att texten ska gå att läsa. 600 någonting, eller kanske 700?

Modellen är noga utprovad (borde kanske ha lagt nummer-eländet på minnet). Den fixar min överpronation. Men där slutar i princip mitt intresse för märke och modell. Skorna är ju bara mina verktyg. Hjälper trampdynor, leder och muskelfästen att klara mil efter mil. Räddningen för en kropp som inte klarar barfotalöpning.

Så läser jag Björn Sunessons senaste inlägg. Jodå, det handlar såklart om – skor. Han har 8-9 par. Och en rätt lättjefull inställning till dem, tycks det mig. Men han har trots allt många par. Varierar mellan dem. Nytt pass – nya skor. Hävdar att det sparar kroppen.

Sånt går jag igång på. Det – och shopping i springaffären. På lördag kväll ska det stå ett par nya skor i min hall. Modell ännu okänd.

…………………………………………………………………………………………………………………………….