Etikettarkiv: självömkan

Tuggande tackkramar

Publicerad den av

7

Jag är sjuk. Feber. Fryser. Huvudvärk. Ont i kroppen.  Tyckte synd om mig själv.

Med betoning på tyckte. Förfluten tid. För när jag kom hem från jobbet (sjukskrev mig i halvtid) och tittade i brevlådan hittade jag ett tjockt vitt kuvert. Med mitt namn på. Jag älskar tjocka kuvert.

Och jag är galen i det som gömde sig inuti!

tuggummi

Underbara, omtänksamma – och inte att förglömma supersnabba – Karin har köpt tuggummin åt mig i USA. Tack, Karin!

Jag har fortfarande feber. Men hela jaget kittlar av kanel. Det är inte synd om mig!

…………………………………………………………………………..

Inga nötkärnor i sikte

Publicerad den av

9

Glad att det inte ska springas nåt idag. Faktiskt. Trots att solen skiner och asfalten töat fram. Idag vill jag bara ligga under en filt. Vältra mig i självömkan.

Vältrade mig i självömkan på affären också. Och på vägen hem. För att inte tala om under promenaden upp från parkeringen. Matkassar som pressade fingrarna vita. Och pulsen som en stegrande tävlingshäst.

Men jag glädjer mig åt att vara synsk. Tänkte trösta mig med ett glassigt magasin på affären. Valde och velade. Då kände jag plötsligt att det inte behövdes. Att det hemma i min brevlåda låg ett rykande färskt nummer av RW. Med en kvinna som håller andan på framsidan. Som alltid. När bildredaktören inte valt en man. Som håller andan.

Fan tro´t, men när jag kom hem fanns den mycket riktigt där. Nedknycklad och lite fransig i kanten. Paula Radcliffe pryder framsidan. Jag ger mig den på att hon håller andan.

………………………………………………………………………………………………………………………….

De vita tussarnas värld

Publicerad den av

2

Överallt ligger de. I soffan, under soffan, vid granen, på tv:n, i trappan, på golvet brevid sängen. Översvämmar alla husets papperskorgar.

Knöligt hopkletade näsdukar. Gonar av baciller. Eller om det är virus.
Livet är fräscht hos familjen.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Maskaren

Publicerad den av

0

Hur f-n är man funtad egentligen?
Anser mig lat. Full av dåligt samvete. Ingen löpning på en vecka.
Men för i h-vete! Jag är ju sjuk. Inte mitt fel, utan bacillernas.

Men likt förbenat känner jag mig som en fuskare.

………………………………………………………………………………………………………………………………

Fysisk frustration

Publicerad den av

0

Förkyld.

Tvingas byta ut en planerad löprunda mot promenad i krispig frost. Mol allena. Dan´ före dopparedan´, fyra timmar innan klockan slår julafton, stannar mänskligheten inne.

Kroppen protesterar mot promenadtakten. Fötterna vill lätta från asfalten. Skjuta ifrån med kraft. Hjärtat vill slå kraftfullare, lungorna fyllas snabbare. Det går smärtsamt sakta.

Men snöknirret gör gott. Kylan och syret också. Och ensamheten.

………………………………………………………………………………………………………………………………..