Frossa och fyra feta flugor

Efter dagens runda fick jag sällskap i duschen. Av fyra flugor – spyvarianten. Med gyllenglänsande gröna kroppar. Snyggt på skarabéer. På flugor är det bara äckligt. Dessutom har flugorna svarta hårtestar på sina. Faktum är att hela huset surrar av dem. De materialiserar sig som ur tomma intet. Spökflugorna. Egentligen hade jag kanske tränat nog när jag rusade runt huset med smällan i högsta hugg, men eftersom jag försöker trappa upp löpningen så sakteliga tyckte jag inte att det räckte.

Möjligen tyckte inte mina ben detsamma. För underbenen protesterade. Det gamla vanliga stället, insidan av skenbenet. Benhinnevarning. Så nu sitter jag är med lätt frossa. Ice Power har den effekten på mig. Det räcker inte med att kroppsdelen som smorts in börjar spritta av kyla. Iskänslan sprider sig i hela kroppen och jag får bylsa in mig i flera lager fleece. Fast kylsvedan på nosen beror på annat. Man ska inte klia sig på näsan innan man tvättat händerna…

Eftersom en lagom dos självömkan står på menyn för dagen tänker jag dessutom klaga lite över den brännande svedan under främre trampdynorna. Skavsårsvarning. På gamla vanliga stället. När jag sprungit i New Balance vill säga, Kayanosarna är som tofflor. Men eftersom jag fått för mig att kroppen mår bra av skovariation brukar jag just variera. Springa de kortare rundorna i mina NB – köpta på rea. Varje gång börjar det bränna under forsulorna. Och nu börjar jag plötsligt också fundera på om smärtan i underbenen också kan kopplas till skovalet. För NB är betydligt, betydligt hårdare än Asics. Hm?

Ha! En fet fluga mindre. Smaschade en med handflatan. Jag må ömka mig en aning, men jag är en jäkel på flugtennis. Med eller utan smälla.

(6 K runt Tomta i 5:30 tempo blev det.)

…………………………………………………………………………..

Uppblåst utväxt

Rubriken skulle ha kunnat syfta på manliga innebandyspelare som tar livet och spelet på för stort allvar. Men idag var de värsta stidspittarna frånvarande. Kontenta: Det var roligt att spela. Även om jag blev både bortdribblad och rundad.

Men det gjorde lite ont. Rubriken syftar nämligen på en vattenfylld blåsa på insidan av min högra häl. Den föddes på långpasset för två veckor sedan. Ett litet, litet embryo till vattenblåsa. Nu har den blivit vuxen. Fått ett större midjemått för varje träningspass. Snart tre centimeter i diameter. Sprängfylld.

De goda råden haglar. (Folk börjar väl lessna på att höra mig hasa och halta omkring i korridoren.) Punktera, punktera inte, köp ”extrahud” på apoteket, tejpa, plåstra. Känner mig villrådig. Men ett råd ignorerar jag totalt; vila. För sjutton! Det är ju bara en blåsa, efter en kvarts löpning domnar hälen. Fram tills dess springer jag på utsidan av foten.

Hade tänkt unna mig lite skoshopping i helgen. Men får snällt vänta. Gissar att lätt hälta och ett löpsteg på sniskan gör skoanalysen svår även för proffs på RS. Dessutom blir de kanske sura om jag kletar ner jungfruligt vita dojjor med läskigt blåsvatten.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Överhettad fartlek

Fartlek i plus fyra graders värme bör inte utföras i underställ, t-shirt, extralånga strumpor och vindtäta överdragskläder. Plus en alldeles för varm mössa. Som kliar. Och fleecevantar.

Lyckades missa att kolla temperaturen innan jag gav mig ut. Insåg det fatala misstaget efter två kilometer uppvärmning, men då var det så dags. Varmt, varmt, varmt. Och utan mössa får jag skavsår av pannlampan. *patetisk självömkan*

Försökte hålla mig till långa fartavsnitt på 3-4 minuter. Allt för att förbereda mig för nästa veckas premiär med 1000-meters intervaller. En premiär jag tror jag skjuter lite längre på framtiden. Känns som om jag saknar ett par kvalitetspass till i benen innan kroppen pallar tusingar. Eller så har jag bara blivit bekväm?

Runda: V. Väppeby – Säby – Hedsta – infart V. Väppeby
Sträcka: 11,4
Tid: 65

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Plåster på såren

Mina tassar är en sorglig historia. Har till och med börjat nalla på dotterns formel-1-plåster. Skyller på de nya sockorna, men förmodligen börjar skorna också bli trötta.

Skavsår

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Borde lära mig – regn på morgonen behöver inte betyda regn på lunchen. Men icke. Så det blev löpbandet. Det har sina fördelar. Mindre kläder att trassla på sig. Och svårare att fuska med farten. Bandet rullar ju på så det är bara för fötterna att hänga med. Men den sista kilometern hoppade jag över. Ledsnade på utsikten, eller snarare bristen på den.

I dag är det förexten julafton – senaste numret av Runners World väntade i postlådan när jag kom hem. Eftersom passet avklarades på lunchen har jag hela kvällen på mig.

Runda: Löpband
Sträcka: 9
Tid: 50
Hastighet: 5:35

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Plötsligt är 12 K långt

Småmoddigt och snorhalt. Och ett lätt skavande under vänster framtass av nya supersockorna. Otroligt hur mycket ”finesser” som kan rymmas en en strumpa!

Visst märks det att den ofrivilliga vilan påverkat kondisen. Eller så har jag blivit lat. Enligt programmet skulle jag ha sprungit 15 kilometer idag. Men jag ligger förstås efter. Har missat samtliga långpass hittills. Så de dryga tolv kilometrar jag vågar mig på känns lagom.

Runda: Säby – Hedsta – Segla t.o.r.
Sträcka: 12,6
Tid: 73
Hastighet: 5,50

………………………………………………………………………………………………………………………………………..