Idag lyckades Nix bevisa att jag är en löparnörd. Och samtidigt ge mig ett riktigt gott skratt. Men sen ställde jag mig och strök skjortor. Inte ens mina egna (iofs har jag inga) utan sambons. Drabbades av insikten: löpare stryker inte andras skjortor, det har de inte tid med. Kontenta – jag är ingen löpare.

Men två skjortkragar senare ändrade jag mig. Jag är definitivt en löpare, just för att jag stryker skjortor. Orsaken stavas abstinens. Och rastlöshet. Får jag inte springa snart blir jag galen!

………………………………………………………………..