På gamla, trötta sulor

Det står inte några skinande vita, splitternya joggingskor i min hall. Tyvärr. Mitt löpsteg gäckade personalen på Löplabbet och samtliga testade skor. Så jag lämnade butiken utan en prasslade kasse. Antiklimax.

Eller, förexten. En modell klarade jobbet. New balance 767. Exakt den modell som redan bor hemma hos mig. Men vitsen var ju att jag skulle köpa en annan sko för att få variation. *snyftar lite*

Lite märkligt är det, New balance 767 är en sko för måttliga överpronerare. Ingen annan modell i den kategorin lyckades tvinga upp mina inåtvinklande vrister. Men det gjorde å andra sidan inte de superstyva skorna mot kraftig överpronation heller…. Lika glad för det är jag förexten. Såna skor vill jag inte ha! Löpkänsla plus minus noll.

Bara att vänta på att fler av årets modeller ramlar in i butiken, eller ta en tur in till huvudstaden och Runners Store. Slaget är inte förlorat!

Dagens distanspass avklarades alltså i gamla trotjänare. Och med en dos mörkrädsla. Som jag till slut lyckades begrava till takterna av E-type. Eurodisco må vara enerverande, men det funkar fint för att driva monster på flykten.

Runda: Tomta + V. Väppeby
Sträcka: 8
Tid: 45
Hastighet: 5:40

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Skodd för skubb

I bloggvärlden rinner snålvattnet på Masse, Allan, Karin och Berglund. Och på alla de muntert dreglande kommentatorer som går igång på temat – skor. 😉

Jag känner också av en ökad salivutsöndring. I tre sekunder, medan jag funderar över hur kul det skulle vara att köpa ett nytt par. Men sen inser jag att jag mest yvs över chansen att få botanisera i löparbutiken. Bränna lite pengar. Komma hem med en prasslade plastkasse.

Jo, visst har jag ett par skor. New Balance. Letar reda på etiketten för att ta reda på modellnumret. Men den är för svettblekt för att texten ska gå att läsa. 600 någonting, eller kanske 700?

Modellen är noga utprovad (borde kanske ha lagt nummer-eländet på minnet). Den fixar min överpronation. Men där slutar i princip mitt intresse för märke och modell. Skorna är ju bara mina verktyg. Hjälper trampdynor, leder och muskelfästen att klara mil efter mil. Räddningen för en kropp som inte klarar barfotalöpning.

Så läser jag Björn Sunessons senaste inlägg. Jodå, det handlar såklart om – skor. Han har 8-9 par. Och en rätt lättjefull inställning till dem, tycks det mig. Men han har trots allt många par. Varierar mellan dem. Nytt pass – nya skor. Hävdar att det sparar kroppen.

Sånt går jag igång på. Det – och shopping i springaffären. På lördag kväll ska det stå ett par nya skor i min hall. Modell ännu okänd.

…………………………………………………………………………………………………………………………….