Ödesmättad amulett

Trinity är mitt kismet. Förutbestämd att leva med mig. Måste vara ödet.

Trinity är liten med tuff. En hårt lindad voododocka jag fått av min vän PaljettenQ. Laddad med kraft över ett par glas Bourdeaux. ”Jaagrata ugra” och en stoppnål. Och ett stort antal fniss plus ett och annat asgarv. En kreativ, målmedveten och inspirerande rebell, som med intelligens, nytänkade och emapti når sina mål. En brud jag vill vara.

I går förlorade jag henne. Upptäckte att hon var borta när jag hängde upp axelremsväskan i hallen. Hon brukar hänga i blixtlåset. Nu saknades hon mig.

Idag hittade jag henne. Eller hon mig? Lite våt i det illröda håret var hon. Lite lerig efter en natt på en regnvåt parkering. En parkering där jag aldrig, aldrig brukar ställa bilen. Gjorde det – av en ren slump – i går. Idag råkade jag passera – av en ren slump – under mitt löppass. Nog f-n blinkade hon lite med sitt ena pepparkornsöga.

Två amuletter på mindre än en vecka. Jag är uppenbarligen skrockfull…

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Nästan näck amulett

I snart tjugo år har jag gått runt med ett halvnaket gossebarn i plånboken. En liten jesusgrabb. För tur.

Passar halvtaskigt i en agnostikers handväska. Men jag vågar inte kasta bort honom. Fick honom av brudgummens mor på ett italienskt bröllop. Med noggranna instruktioner om att alltid bära honom med mig. För lycka. Och välgång.

Jag lägger nycklar på bord. Jag går glatt under stegar. Jag spottar aldrig på grund av en svart katt.  Men Jesus han hänger med. För vem vågar trotsa en italiensk matronas förmaning?

……………………………………………………………………………………………………………………………..