Kaffelattevinter

I Norrland är vintern blå. Här i Mälardalen är den som kaffe med grädde.

Nyfallen mellansvensk snö skapar sällan ett täcke. Den bildar ett mjölkigt raster över kakaobruna leråkrar och dött fjolårsgräs. Pudrar skrovliga ekstammar och snuddar grusplaner. Landskapet som cappucino.

I Norrland är vintern dämpad, nästan tyst. Här i Mälardalen arbetar baristan envist vidare.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Vinddriven

Kippar efter andan. Motvinden trycker envist tillbaka varje andetag. Märkligt att man drabbas av syrebrist samtidigt som nordan pressar in iskall luft i munnen.

Samma motvind vill driva mig bakåt. Alternativt fälla mig. Tvinga mig ner i en av de snödrivor den så envetet skapat. Drivorna förflyttas som kyliga sanddynor över den isiga vägbanan. Vartannat löpsteg sjunker ner i pudersnö, vartannat kämpar för fotfäste på den vindslipade isen.

Ibland känner jag mig riktigt, förbannat duktig.

………………………………………………………………………………………………………………………………