Snövitt antiklimax

Runt bänken där jag väntar; snår av snöbär. Tittar mig omkring. Finns där någon som ser? Släntrar fram mot den närmaste busken. Lagom otvunget. Spanar efter det största bäret. Trycker till.

snobar

Inget.

Nästa bär skapar en fuktig fis mellan fingrarna. Här har jag samlat mod i onödan. Bejakt lusten och lekfullheten. Och så får jag inte ens en smäll som belöning. Frosten har hunnit före. Allt jag får är en konstig blick från mannen i svart jacka som passerar just när jag smyger bland buskarna.

………………………………………………………………………..