Ibland kommer livet emellan. Ja, inte just i dag kanske, men nästa vecka. Då lägger livet beslag på tid. Livet bortom löpningen alltså. Så jag kastar om lite i träningsprogrammet. Den här veckans planerade ”vila” byts mot nästa veckas hårdare pass. Passar rätt fint. Känner mig nämligen inte alls sliten. Lugnet får komma nästa vecka, och ge rum för resten av livet.

Istället för 6K långsam distans fylldes kvällen med ett backpass. Tur det. För i kyrkbacken var det lä. Där och ingen annanstans. Under uppvärmningen gjorde vinden sitt bästa för att blåsa mig i diket. Överröstade E-type. Jag sprang ikapp med fjolårslöven som jagade fram över vägbanan. Motvinden var märkligt nog lika ilsken på hemresan. Hjärnan helt urblåst när jag dråsade in genom dörren, som nästan flög av gångjärnen i vinddraget.

Så det kändes synnerligen trevligt att trava upp och ner framför prästgården. Men stegen blev knappast höga och fina hela vägen, tryckte nog på lite för mycket. Nästa gång ska jag tänka mer på steget, mindre på farten. Om prästparet tyckte att mina upprepade ruscher uppför backen så märkliga ut lär de ha blivit än mer konfunderade över de märkliga stegkombinationer jag testat dessförinnan. Löpskolning. Inte urbota urblåst – men kände mig definitivt urbota urlöjlig.  2*15 höga skip, 2*15 mångsteg och 2*15 tågång kändes dessutom mer som en försmak än skolning. Gissar att det ska trappas upp i sinom tid. Och intalar mig att det gör gott för min löpstil. 

Runda: Uppvärmning – lång backe * 7 – nedvarvning
Sträcka: ca: 7,5 
Tid: 47

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..