Självmordsbenägen furufnatt

Det här inlägget hade längs vägen rubriken ”De dimhöjda slätternas gorilla”. Vägen syftar här på kvällens löprunda. Dimman drog likt kalla skyar i svackorna och min gång (kan inte kallas löpning) påminde om en större apas. Åtminstone den första kilometern. Rumpmuskeln var hård som en bandyboll efter tisdagens backpass och dessutom strejkade mitt högra knä.

Efter ett par hundra meter föll något på plats i knät och kniven som vridits runt strax under knäskålen försvann. Kanske tog de dansande dimälvorna vapnet med sig när de försvann i skogen? En stund senare mjuknade rumpbollen till något mer skumgummiartat och jag fick mig ett helt ok distanspass.

Då började jag istället filosofera över min själsfrände Ratatosk. Ekorren som enligt nordisk mytologi kutade upp och ner längs Yggdrasils stam. Jag är ingen budbärare, men jag är en ekorre. Om det har jag orerat minst en gång på den här bloggen.

Ratatosk var varken rädd för örnar eller drakar. Smått suicidal. Men det finns en som är värre: kamikaze-ekorren som huserar i hasselbuskarna utanför mitt jobbfönster.  Slänger sig från gren till kvist på ekorrars vis. Fnattar omkring. Precis som jag.

Så stannar hon plötsligt, den gråbruna svansen vibrerar av spänning. Hon skuttar ned från busken och ut mellan två bilar på vägen som passerar bredvid. Jag blundar. Jodå, det gick bra. En ögonblink senare kilar hon blixtsnabb uppför eken på andra sidan vägen. Bara för att sen göra om vansinnesrusningen mellan bilarna åt andra hållet. Jag lovar; hon plirade illmarigt mot mig med sina pepparkornsögon när hon återtog nötletandet utanför mitt fönster.

Jag är inte sugen på harakiri. Men jag funderar på om jag borde våga lite mer. Utmana ett eller annat öde.  Sprinta mer i livet.

……………………………………………………………………….

Annonser

Ömt är somt

Länge sedan jag fick träningsvärk av löpning. Men idag känns det. Och i morgon etter värre. Överallt.

Låren är stela efter gårdagens sega långpass och det ömmar misstänkt på en punkt på insidan av vänster vrist. Hm? Skyller på skorna, mina trotjänare NB, som kändes märkbart nedtrampade. Velar. Borde jag köpa ett par nya, eller nöja mig med mina Kayanos? Har faktiskt inte vågat springa något långpass i dem. Märkligt nog för att de känns för dämpade. Jag är kanske för lätt för att dra nytta av den fina heldämpande gelen. Typ. Jag använder bara skornas ”yta” och får ingen hjälp med studsen. Orkar inte trycka igenom. Sånt gör fötterna och benen trötta.

För att matcha den ömmande nederdelen begav jag mig till gymet på lunchen. Första gången på ett par veckor. Alla kroppsdelar skrek av mjölksyra, men benen fick vila. Ett par tåhävningar bara. I morgon blir det jämna kroppsplågor.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Mattan

Här, på det här ulliga, persiska underlaget, borde jag kanske ligga och styrketräna. Mitt framför tv:n. Funkar fint för stretching.

Min stretchmatta

Men jag har svårt med självdisciplinen när det kommer till styrketräning. Sit-ups och armhävningar efter löppasset känns inte lockande. Alls. Så istället väljer jag att besöka F&S på vilodagen – måndag. Då blir det av.

Körde mitt vanliga gympass. Sit-ups och ryggresningar, utfall och tåhävningar och så lite överkroppsliga maskiner för att trimma rygg, axlar, bröst och armar. Känner redan stelheten. Märker att jag inte pinat musklerna de senaste två veckorna. Lär gny lite smått i morgon. Skönt.

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Lunch med DOMS

Det råder lite kaos i träningsprogrammet för tillfället. Både jag och livet busar till det. Och kroppen. Eller snarare, kroppen busar inte alls. Den gör ont. Dömer mig till att byta ut 8 K medelhård distans mot dryga 6 i sakta mak.

D.O.M.S. –Delayed onset muscle soreness. Träningvärk. Bevisar att musklerna stärks. Rätt trevligt. Rent mentalt.

Men som löparsällskap är smärtan mindre sympatisk. Stapplar omkring på ben stela som styltor första kilometern. Sen har lårmuskeln mjuknat och är med på noterna. Någorlunda. Lyder åtminstone när jag vill öka takten för att undvika ett hunddagis på rast. Utskälld av åtta terriers.

Runda: Lunchpass. Åsen och Fyrisån
Sträcka: ca. 6,5
Tid: 38

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Fusk, fusk, fusk

Motivation, plus minus noll. Men jag tragglade mig ändå genom ett pass på gymet. Mer eller mindre.

Tog det lugnare med tåhävningarna. Betydligt lugnare. Vill inte uppleva förra veckans brännade vader igen. Helvetisk träningsvärk som höll i sig en vecka. Några försiktiga utfall också. Torterade mage och triceps. Sen åkte jag hem och filosoferade över känslan av svullnande bihåla.  

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Skugglöpning

För första gången på evigheter hade jag sällskap av min egen skugga på löprundan. Inte en skugga skapad av solen utan av fullmånen. Det är något magiskt med att springa i månsken. Också när det står fartlek (6K plus uppvärmning och nerjogg) på schemat.

Var trött nästan bortom utmattningens gräns när jag kom hem efter jobbet. Mest psykiskt uppenbarligen. Väl ute på landsvägen blåste nordan bort tröttheten. Lade medvetet upp rundan så att den möjliggjorde genvägar. Men jag tog dem inte.

Den kopiösa träningsvärken i mage och triceps påminde mig om gårdagen i varje uppförsbacke. Väl hemma gjorde armarna så ont att jag inte fick av den svettiga löparbehån på egen hand. Men så sitter den också åt som betong. Sicka problem. *skrattar*

Ett irritationsmoment – blåsa på vänster stortå.
Ett orosmoln – svag känning på underbenens insida under uppvärmning.

Runda: V. Väppeby – Säby – Hedsta – infart V. Väppeby
Sträcka: 11,4
Tid: 64

………………………………………………………………………………………………………………………………

Giv mig styrka!

Tassade mycket ambitiöst iväg till F&S på lunchen. Full av ambition steg jag in i gymets maskinpark. Äntrade motionscykeln. Där någonstans dröp ambitionen iväg. Parkerade på stretchmattan.

Fuskade mig en uppvärmning. Fuskade mig ett styrkepass, lagom halvhjärtat. Benen fick vila helt. De gäspar fortfarande efter gårdagens genomkörare.

Det pinsamma är att jag alldeles säkert får träningsvärk i morgon.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..