Kraftlös energidag

Nu skulle jag, i den bästa av världar, kuta som en smärre galning i 80 sekunder och vila en minut däremellan. 300 meters intervaller stod på programmet för Szalkais adepter i 4-timmarsgruppen i dag.

Jag gick upp för att byta om till löparstassen. Klädde av mig in på bara mässingen. Och klev raka vägen in i duschen.

Fanns ingen ork varken i kroppen eller huvudet. Helt utan både lust och kraft. En heldag på stående fot på Energitinget gav allt annat än energi.  Toppad med en sliskig bulle till lunch. Jag orkade helt enkelt inte springa.

Försöker döva mitt dåliga samvete med att ett bortmaskat pass inte lär ha någon betydelse för maratonformen. Ändå gnager det lite. Mest för att jag känner mig själv. Har jag gett efter för motståndet en gång har jag alltför lätt att göra det igen.

……………………………………………………………………………………………………………………………

Att trassla till basala behov

Antingen är det enkelt.

Vårdguiden: ”Trötthet är en känsla som signalerar att man behöver vila.” Sjukvårdsrådgivningen: ”Trötthet är kroppens sätt att tala om att det är dags att vila.”

Eller så krånglar man till det.

Netdoktor: Trötthet är ett begrepp som är svårt att definiera, eftersom alla människor har sin egen uppfattning om vad det är att vara trött.”

………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Reta inte anemonen

Mötte en människa som tog på mig. Inte närgånget. Inkräktade inte på mitt privata revir. Ändå blev jag irriterad. Krypningar under huden. Bara för att jag var för trött.

Så trött att sinnet inte klarar stimulans. Ingen alls. Blev tvungen att stänga av bilradion på vägen hem. Öronen orkade inte ens med svenska folkvisor, absolut ingen debatt i P1. I tystnaden sökte de vila.

Vek ner backspegeln. Ögonen sved av reflekterat ljus från bakomliggande bilar. Helst ville jag köra mörklagda småvägar. Där finns inga reflexmarkörer längs vägrenen.

Sinnet som en havsanemon, eller kanske en havstulpan. Med vajande tentakler som reagerar – överreagerar – på varje retning. Drar sig in mot centrum, vill gömma sig för världen.

…………………………………………………………………………………………………………………………

Skugglöpning

För första gången på evigheter hade jag sällskap av min egen skugga på löprundan. Inte en skugga skapad av solen utan av fullmånen. Det är något magiskt med att springa i månsken. Också när det står fartlek (6K plus uppvärmning och nerjogg) på schemat.

Var trött nästan bortom utmattningens gräns när jag kom hem efter jobbet. Mest psykiskt uppenbarligen. Väl ute på landsvägen blåste nordan bort tröttheten. Lade medvetet upp rundan så att den möjliggjorde genvägar. Men jag tog dem inte.

Den kopiösa träningsvärken i mage och triceps påminde mig om gårdagen i varje uppförsbacke. Väl hemma gjorde armarna så ont att jag inte fick av den svettiga löparbehån på egen hand. Men så sitter den också åt som betong. Sicka problem. *skrattar*

Ett irritationsmoment – blåsa på vänster stortå.
Ett orosmoln – svag känning på underbenens insida under uppvärmning.

Runda: V. Väppeby – Säby – Hedsta – infart V. Väppeby
Sträcka: 11,4
Tid: 64

………………………………………………………………………………………………………………………………

Total tröttma

Nittio minuter hårdträning. Följt av en hälften så lång hemresa i mörker och snömodd. Utmattad.
Stela fingrar, något som kryper i varje led. Blytunga ben. Ännu tyngre ögonlock. Grus innanför.
Trött så att det kliar.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Tröttma

Vill sova. Krypa ner under prassligt duntäcke, låta det svala lakanet glida mellan fingrarna. Buffa kudden och sen: ner med huvudet. Skapa en perfekt formad grop. Blunda. Och sova.

Men så kommer nåt märkligt krypande. Samvete kanske, eller så är det ett måste. Man KAN ju inte gå och sova redan klockan åtta. Annat borde göras, om det så bara är att titta på tv.

Men för f-n! Jag är ju vuxen, bestämmer över mitt jag. Suss sött!

……………………………………………………………………………………………………………………………….