Första timmen av dagens långpass var full av irritationsmoment. Russinen rasslade högljutt i sin ask. Vattenbältet skavde och envisades med att hasa upp. Rötterna var hala och mössan kliade. Orken tröt, vilket säkert delvis berodde på gårdagens urusla uppladdning. En blåbärsmuffins och en latte till lunch. Och en 150 g oxfilé med vitlöksfräst spenat till middag. Samt tre potatisklyftor. Lite snålt med vettiga kolhydrater alltså. Vilket jag var väl medveten om – därav de medtagna russinen. Och två digestivekex.

Efter att jag hällt ut russinen direkt i fickan (tyst & skönt) och knaprat i mig en rejäl näve, hittade jag i alla fall nån sorts lunk. Fötterna lyckades läsa terrängen på egen hand och jag kunde lyfta ögonen från stigen. Förlängde terrängdelen av passet med ytterligare en halvtimme idag. M & lilla skrutt fick skjutsa ut mig till Upplandsledens start vid Boglösa.

Hade egentligen tänkt springa landsväg, ger renare löpsteg och högre fart. Men det blåste. Hårt. Det gör det inte i skogen. Det enda som märktes av vinden var att trädtopparna susade högre än vanligt. Och en färsk rotvälta som tvingade ut mig i mossan. Och ner i ett surhål.

Upplandsleden nere hos mig i södra Trögd består mest av mjuka skogsstigar och gräsiga åkerkanter. Skog och Mälardalsk landsbygd.

Men ibland trasslar människan till naturen. Löpvänligt? Knappast.

Runda: Upplandsleden Boglösa – Kynge. (125) Och så hem
Sträcka: ca 21
Tid: 140

……………………………………………………………………………………………………………………………….