Röd om nosen

Sittande, fladdrande fjärilar, nymornade skalbaggar och en fet luden larv. Jag delade asfalten med många vårväckta kryp idag. För det var sannerligen vår. Luften luktade varm jord och solen kysste fram mina fräknar.

Det är underbart med sol! Men jag måste köpa en tunnare jacka, eller kanske en väst. Höll på att försmäkta i södersluttningarna. Och svor högt över jackans krage som jag försökte klämma fast i undertröjans halsringning. Gick sådär. Men det känns nästan fräckt att klaga när både vädergudinnan och löpargudinnan gjorde livet lätt.

M och lilla skrutt fick den tvivelaktiga äran att skjutsa ut mig längs vägarna igen. 22 kilometer är långt, skrämmande långt, när man ser meter efter meter snurra fram i bilens trippmätare. När jag klev ut ur bilen tyckte jag mig ha en halv evighet hem.

Första kilometern letade jag förtvivlat efter en tillräckligt tät skogsdunge. Var riktigt, riktigt skönt när jag äntligen hittade en vildvuxen gran att gömma mig bakom. Att ladda vätska har sina sidor… Men den nya grötvanan gjorde susen för batterierna.

Lyckades hålla ner farten bättre i dag (puls 150). Trixet är att välja bort musiken, istället fyllde jag i-poden med podradio. Ett avsnitt av Spanarna, följt av Filosofiska rummet och Vetenskapsradion historia. Hjärngympa i farten. Får inte bara bättre kondis, jag blir smartare också. 😉

När jag passerade kyrkan i Kungs-Husby (en halvmil kvar hem) petade jag in den gamla vanliga spellistan. Pop och eurodisco. Vips klättrade pulsen upp i 162. Alldeles lagom trött steppade jag uppför egna uppfarten. Nybryggt kaffe och en mumsig skinkmacka på verandatrappan. Livet är bra härligt!

Runda: Hemsta – Sycklinge – Vallby – Eka – Kungs-Husby – Segla
Sträcka: 22
Tid: 132
Hastighet: 6:00

……………………………………………………………………………………………………………………………

Vittring på våren

Enligt meteorologiska definitioner är det knappast vår än. SMHI:s vår börjar när dygnsmedeltemperaturen stiger över noll. För att inte våren ska komma och gå hur många gånger som helst ska den där dygnsmedeltemperaturen hålla i sig minst sju dygn i sträck.

Men för mig kom våren idag. Igår var det fortfarande vinter, visserligen snölös och blid, men ändå vinter. Idag var vädret detsamma. Gråmulet, + 4 grader. Men det hade blivit vår.

Kanske beror det på att lukten av fuktig jord och förmultnat fjolårsgräs nått mina näsborrar. Kanske på att blåmesens ”tsitsitsirrr” och talgoxens ”tsitsibää, tsitsibää” hörs tydligare. Kanske på att björkarnas grenverk tonats lila. Att grusvägen sladdats lerig, att katten tog en oväntad långpromenad.

Blev tvungen att ta ner ljusslingorna ur enarna. Plötsligt kändes de totalt malplacerade. Irriterar mig på de vinröda vintergardinerna. På den taniga julstjärnan i fönstret.

Att min vår anlänt innebär också att snön och kylan – om den kommer – blir tyngre att bära. Vita flingor och minusgrader kommer inte längre att tolkas som att vintern normaliserats utan som ett bakslag för våren.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Solokvistad vårkänning

Naturen doftar jord och förmultnat fjolårsgräs. Talgoxar och blåmesar kvittrar serenader i buskagen. Som om våren redan gläntat på dörren. I februari. Enligt en artikel i DN är de högst troligt att vintern är förlorad i år. Isen på Östersjön lyser med sin frånvaro och det öppna vattnet håller rysskylan stången. Vackra toner för en snöskygg löpare.

Det enda som avslöjar att det inte är vår på allvar är bristen på mänskligt liv. Under mitt tvåtimmars långpass såg jag tre människor ute. Ett stavgångstravande äldre par och en kvinna till häst. Sju bilar passerade. Gissar att det satt en eller annan människa i dem.

Jag hade nästan hela Trögden för mig själv. Kryssade fram längs nya landsvägar idag. Vilade ögonen på nya vyer. Sovande sommartorp, spikraka ekalléer, höstplöjda åkrar och enklädda kullar.

Kanske var det det nya ögongodiset och våraningen som gjorde löpningen lättare. Till skillnad mot förra veckans långpass hade jag kraft kvar i benen när jag kom hem denna söndag. Blev tvungen att sträcka armarna mot himlen i sista nedförslutet hemåt. En segergest. Hoppas innerligt att ingen såg mig. 🙂

Runda: Veckholm – Hacksta k:a – Löt k:a – Eneby – Löt – Veckholm
Sträcka: 21
Tid: 124
Hastighet: 5:55

…………………………………………………………………………………………………………………………………