Etikettarkiv: vila

Startar starkt

Publicerad den av

0

Vilovecka! 

Mer eller mindre. 38 kilometer hade knappast klassats som vila för ett halvår sedan. *ler*  Är fortfarande inte helt säker på att jag ska lyda order. Känner mig synnerligen i form för kamp. Decembers ständiga snörvel och host innebar att jag hamnade efter i programmet. Alltså borde jag inte vara ”nedbuten” nog. Men veckans småputtriga schema känns å andra sidan lockande. Mycket lockande.

Måndag: styrka
Tisdag: 7 km fartlek + upp- och nedvarvning (12 K totalt)
Onsdag: vila
Torsdag: 6 km lättdistans
Fredag: innebandy
Lördag: vila
Söndag: 20 km långpass

Började planenligt med ett styrkepass på F&S. Lika småputtrigt som schemat. Vid lunchtid pågår cirkelträning för seniorer. Poppiga tanter och inte fullt lika poppiga gubbar krånglar sig i och ur maskinerna. Damerna tar fem kilo bänkpress och jag känner mig som värsta Rambobruden.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Långpass under molndold måne

Publicerad den av

0

Helt (svordom) underbart!

Var lite orolig innan jag gav mig av. Och motsträvig. Så lockande att stanna inne i värmen, ett mysigt engelskt mord framför kaminens lågor.

Redan efter 200 meter kände jag styrkan. Visste att jag skulle klara det, trots flera veckors träning på halvfart. Gled fram i halvdunklet. Månen gömde sig bakom molnskyar. Men ljuset var ändå tillräckligt för att fixa nästan hela rundan utan pannlampa. Tur det eftersom Silvans LED blev allt disigare. Sparade batterierna till terrängsträckan mellan Ål och Ö. Väppeby.

Sista kilometern blev benen så där härligt trötta. Men hjärtat sjöng fortfarande, lungorna oxå. Övervägde att fortsätta ett par K till men valde att tassa hem. Säkert klokt. För nu vill kroppen inte ta ett steg till, bara vila. Sova.

Runda: Segla – Kungs-Husby – Sundby – Hedsta – Säby – Ål – Ö. Väppeby
Sträcka: 16
Tid: 94
Hastighet: 5:50

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Åker ur säsong

Publicerad den av

0

Höstvete förvirrar min tidsuppfattning. Höstraps också.

Jag vill att höstens och vinterns åkrar ska gå i grått, grått, grått. Med några rafflande inslag av lerbrunt och vissetgräsbeige. Eller vitt. Om det nu nödvändigtvis måste falla flingor från himlen.

Men saftigt grönt. Nej. Sånt ska spira på våren, i maj månad – inte vid decemberslut. Ändå ger mig naturen (eller snarare bönderna) gröna fält mitt i vintern. Vetestråna som slickar fårorna ser visserligen trötta ut. Slokar lite. Men de är gröna.

Irriterar blicken. Mina ögon vill vila från växande spannmålsgrönt. Vila i välmatchade jordfärger. Vila i tristess.

……………………………………………………………………………………………………………………………….