Myror på brallan

Joggingspår ger mig en känsla av surrealism. I alla fall ”mitt”. I ett litet, litet skogsområde bakom den lilla, lilla brandstationen i Veckholm. Där gömmer sig en 2,5 kilometer lång slinga. Lite anonymt och hemligt är det. Kyrkovaktmästaren, vars hus jag springer förbi på mina vanliga rundor, stoppade mig en vårdag: ”jag har sett att du springer mycket, ville bara tala om att det finns ett spår i skogen bakom mitt hus”.

Han hade själv anlagt det, nu lever det sitt eget liv. Krumbuktar sig fram och tillbaka i skogsdungen. Snubblar nästan över sig själv här och där. Och så prydligt sen. Tydligt uppmärkt (när man hittat in i skogen vill säga, från vägen är det osynligt för oinvigda) med röda markeringar. Vid varje 250-meters passering finns charmigt handmålade skyltar. Gräset utmed stigen är kortsnaggat. Fördjupningar och våta passager fyllda med bark och sågspån. I kväll luktade det terpentener. Sågspånsspåret lyste varmgult i kvällssolen. Alldeles färskt.

Spåret har en annan egenhet också. Myrstackar. Lutar sig mot var och varannan trädstam. Myrorna använder slingan som sin egen autostrada. De som har bråttom liftar med undertecknad. En illbatting följde med ända hem. Bet mig otacksamt i knävecket.

Runda: V. Väppeby – Veckholm + 2 varv i spåret
Sträcka: 10,7
Tid: 64
Hastighet: 6

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

 

Annonser

7 tankar om “Myror på brallan

  1. Vilket underbart inlägg. Jag kan riktigt känna terpentindoften (och det där myrbettet i knävecket) 😉

    Kul med entusiaster som din kompis kyrkvaktmästaren!

  2. Varför blev jag så oförklarligt upprymd, när jag läste detta?

    Först vill jag inte veta något mer, bara bevara den rörande bilden jag fått i huvudet av kyrkovaktmästaren och hans osannolika skapelse.

    Till slut tar dock nyfikenheten över: Är han själv löpare? Vilka andra springer där? Har du mött någon?

  3. Jag känner mig ytterst hedrad över att jag numer tillhör de invigda. Som om jag som inflyttad norrlänning fått ett slutgiltigt godkännande av bygdens invånare. Koll på mig har de uppenbarligen. 🙂

    Kyrkovaktmästaren löper inte längre, han cyklar omkring på en blå, gnisslig Monark av äldre modell. Man han har löpt, ett par maror och ett och annat Lidingölopp.

    Enligt rykten lär bygdens deltidsbrandmän skubba i spåret. Ryktet säger också att ett gäng äldre pantrar samlas för stavgång där en gång i veckan. Jag har dock aldrig stött på varken de ena eller de andra.

  4. Jag kan se kyrkovaktmästaren framför mig, där han gnisslar fram på sin gamla cykel med ett sådär lagom skevt bakhjul. Han är klädd i blå snickarbyxor och en solblekt keps med texten ”Lantmännen”. Att denna man kan dölja en sådan hemlighet.

    Löpning är en ganska ensam idrottsform och då känns det extra kul att träffa likasinnade, speciellt på de mest oväntade ställen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s