Det är en verklig utmaning att hålla pulsen nere på långpassen. Visjogg i all ära, men ibland känner jag inte för att springa och sjunga. Då väljer jag istället att springa och spana.
Och stanna.
Speglar mig i en svartmörk göl och drabbas av inverterad svindel. Lägger mig på mage på spången däröver och upptäcker att ringarna på ytan skapas av tusentals mygglarver som går upp efter luft. Och på botten, bland skelletterade asplöv, en lurande sländlarv. Sen kommer mammamyggan och biter mig i vaden.
blogg@bureborn 
Från måndagsstress till fredagsmys. Hur kan man använda sin lediga dag bättre än att lägga sig på mage på en regnvåt spång och glo ner i en vattenpöl? Hög coolfaktor i min värld!
Snitsaren, vars drift att ordna naturen inte kommit till småkrypen ännu, imponeras av dina entomologiska kunskaper, även om mygg- och sländlarver (som han inte vet hur de ser ut) säkert bara hör till normal skogsmulleallmänbildning?
Cool? Det är jag gärna. Fast i just det här fallet tror jag att majoriteten snarast drar paralleller till en viss organisation med en förkärlek för töntiga paroller och föreningssånger. Kungen är medlem. Inte så coolt…
Mulle? Ja, kanske. Fast i mitt fall är sländkunskaperna en bieffekt från gymnasietiden. Vi skulle inventera en kvadratmeter göl. Där fanns enbart sländlarver.
Som fältbiolog (fältsnokar som vi kallade oss själv i vår klubb) i mitten av 70-talet levde man med parollen ”Håll stövlarna leriga”. Dina trailpjuck ser rätt leriga ut. By the way, så är trollsländornas liv helt outstanding fascinerande!
Jo, nog är de leriga allt! Och luktar kattpiss. Urk!
Metamorfos är fascinerande! För att inte tala om de där nymferna som bygger skal åt sig av sandkorn. Den jag såg var dock helnäck.
This was lovely to rread