Det där var bara jag som trillade ner på jorden igen, efter min tripp till löparhimlen.
(Fattar fortfarande inte riktigt vad som hände i Lidingöskogarna. Tre timmars ren löparnjutning. Men kanske ska man inte utmana ödet genom att fråga för mycket? Låta det vara en del av löpningens underbara mysterier.)
Tillbaka här nere på marken undrar jag; vad är det som spökar när det gör ont här?
Smärtan är koncentrerad till ett begränsat område på insidan av foten. Övre delen av hälbenet. Inte där hälsenan fäster utan längre ner och längre in på foten. Det gör ont när jag trycker. Springer jag känns det ibland i samma område. Ingen skärande smärta, mer som ömhet.
Märkligt nog kände jag ingenting av det här under Lidingö, vilket kanske bevisar att jag måste ha varit hög på något :-). Igår var jag ute på en kort, lätt joggingtur, och då ömmande det en aning. Men det har varit betydligt värre då och då under sommaren.
Idé, någon?
……………………………………………………….
blogg@bureborn 
Tre dunsar?
Tänk att det är sådan studs i dig! Ingen aning vad problemet kan vara, men jag skulle naprapata på en gång! Innan det blir värre/långvarigt.
Jumper: Anneliten är helt inne på rätt spår. Ingen kraschlandning, utan lite småstudsande.
Anneliten: Mmm, det är nog en bra idé. Måste bara hitta en ny naprapat. Den jag gått till hittills vill man inte gärna gå till med lite diffusa krämpor, då tycker han mest att man gnäller.
Ha ha! Den självklara förklaringen dök ärligt talat inte upp i mitt stackars huvud. Nu tycker jag inte så synd om dig längre.
(Tänkte först att du gick i tre bitar när du trädde in i atmosfären. Därefter kom jag på att du kanske först dråsade ner på ändan, sedan föll på rygg och sist slog i huvudet med en lätt smäll).
Som jag skrev FB: Så fantastiskt härligt att få till ett så bra lopp med kombinationen bra tid och stor njutning. Men det är ju så löpning ska vara när den är som bäst!
Igen, ett stort leende GRATTIS till dig!
Tack Benet!