Ibland tycks någon fingra på verkligheten – styra slumpen.
Träffade två goda, gamla vänner i dag. En kär treenighet återförenad.

Hemma ramlar en bok ur bokhyllan. Landar uppslagen framför mina fötter. Sidan 85.

-att du
är, är
du
att ditt anlet, att
du
att ditt hår att din
hals, din
fots steg, stegs
fot
Att du
-är

Gunnar Björling. En god, gammal vän. En bekantskap samtida med treenigheten.
Vems hand fixar sådana sammanträffanden?

……………………………………………………………………………………………………………………………….