Ett smärre mirakel har skett! Jag totalvilar. För tredje dagen i rad. Utan att vara sjuk eller skadad.
Bestämde mig i söndags för att kroppen behövde återhämtning. På riktigt. Gjorde ett hälsotest som uppmätte vilopulsen till 58. Minst tio slag över min normala vilopuls. Inte så förvånande efter lördagens urladdning med ULK och Running Sweden kanske, men jag valde ändå att låsa in skorna.
Tre dagars totalvila, löd alltså mina order. Som jag såklart trodde att jag skulle bryta mot så snart stolpigheten i benen försvunnit. Benen kändes pigga redan i går, men jag sitter ändå här i soffan. Undrens tid är inte förbi.
I morgon tänker jag jogga en liten, liten bit. Jogga. Och sen stretcha en timme. På fredag eftermiddag har jag bokat in en timmes massage.
Vilans mästarinna!!
…………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Det där kommer du att ha nytta av sedan!Nu lagrar du på +kontot och saldot stiger till oanade höjder!
Njut av massagen! 🙂
Ja av jogg och stretch med förstås. 😉
Härligt! BRA KÄMPAT!! 🙂 Känner att jag nästan skulle behöva utmana dig i den grenen. För är det något jag behöver just nu så är det vila, lugn och ro!..
Har själv bara sprungit 6 km sedan snart en vecka. Det beror mest på att jag inte vet varför, och alltså hur, jag ska springa. En formtoppning inför Vallentuna Banmaraton?. Sprintövningar på idrottsplatsen? Orientering i skogen? Eller bara två oinspirerade varv runt motionsspåret? Har du nåt tips.
Ingmarie: Jag hoppas verkligen på de där nya höjderna! Lilla joggingturen i går gav, som alltid efter vila, en skräckupplevelse. Kroppen får för sig att den inte alls fattar var springa är för nåt. Men belöningen brukar komma pass två – elelr tre – efter vila. Hoppas jag.
Benet: Är riktigt stolt över mig själv! Din vila, lugn och ro kommer väl efter lördag? På löparfronten i alla fall… Unna dig en massage som belöning efter maran. Det är du värd!
Jumper: Vallentuna banmarathon? Låter som ett synnerligen masochistiskt projekt. Varför i hela friden?
Jag tycker du ska springa ut på äventyr. Ta bussen en bit bort och spring hem på vägar du aldrig tagit förr. Eller ännu hellre på okända stigar. Med matsäck och öppet sinne. Spring bara för att du kan!
Det bidde två halvtuffa varv runt femman i motionsspåret.
Vallentuna banmarathon? Jag springer bara maratonlopp utan ”h”, såsom Vallentuna Maraton (2005 4:49:00), Vallentuna Terrängmaraton (2010 5:21:00) och Vallentuna Banmaraton. Varför i hela friden? För att se hur det fungerar. Att springa Stockholm Marathon är masochism, det vet jag av erfarenhet.
Vägar jag aldrig tagit förr? Då får jag väl ta bussen ända till Veckholm, men vem orkar springa så långt hem.
Surgubbe? Jag?