Som om Kälfjället visste det. Att jag åker hemöver i morgon. Ville visa sitt bästa. Efter att i nästan en hel vecka ha gömt sin topp i dis, lät hon den nu kyssas av morgonsol. Öppnade vidderna ända bort mot Sylmassivet. En fjällöpares belöning efter traditionsenligt stenig stigning.
Och så en handfull iskallt, snabbt rinnande vatten på det.
Just den här fjällöparen är hur j-vla nöjd som helst!
Och ordentligt matt i kroppen efter en veckas hård träning. Jag är öm. Överallt. Inte farligt skadeont. Skönt ont.
Tack!
blogg@bureborn 
Låter helt underbart! Tufft och härligt på en och samma gång! 😀
Det där fina kom för att du snart ska vilja åka tillbaks. 🙂
Skönt ont är bra!
Om jag som vanligt ska relatera till min egen värld, minns jag samma sak från min fjällvandring i Jämtland för tjugo år sen. Efter att ha kämpat ett par dar i dimma, regn och kyla, vaknade vi sista dan till molnfri himmel.
Av Sälen minns jag bara en platt gräsmatta i regn där jag tältade under en cykeltur för snart fyrtio år sen, I övrigt tänker jag alltid på den fria översättningen från tyskan: ”När någon gjort en resa TUT så har han vart i Sälen” (Wenn jemand eine Reise tut so kann er was erzählen).
Välkommen hem (eller vart det nu bär hän) !
Västgötskan: Tufft ÄR härligt! 🙂
Ingmarie: Tro mig. Det lyckades!
Anneliten: Otroligt bra!
Jumper: När jag tänker tillbaka på tidigare fjällresor ser jag bara klarblåa himlar framför mig. Klart selektivt minne.
Misstänker att Sälen anno 2012 och Sälen 40 år tidigare inte direkt är jämförbara. Vågmaskiner, turskisk ångbastu, bike park och discobowling, var det nåt du såg till?
Nääe…, fast jag letade å andra sidan inte heller vad jag minns efter discobowling, utan just efter en platt gräsplätt att slå upp ett litet tält på i regnet. 🙂
Vilket fantastiskt väder du har däruppe!! Aningen mer sol än vi hade i helgen. Vi hade mest annat väder 🙂