Ni vet den där bägaren som sakta fylls. Droppe för droppe. Tills vattnet bågnar av ytspänningen. Och om det då kommer en sten…
Den där stenen blev för mycket för mig just nu. Ska jag orka vidare måste jag tömma glaset på allt vatten som inte är livsnödvändigt. Blogga – och läsa andras bloggar – är jätteroligt, som att ta på sig sina röda gummistövlar och hoppa i vattenpussar. Ni är alla så härliga!
I vanliga fall ger bloggosfären mycket mer energi än den tar. Men just nu måste alla stressorer bort. Både negativa och positiva. Återkommer när vattennivån normaliserats.
blogg@bureborn 
Nämen vad tråkigt att läsa!!! 😦
Du är så klok och vet bäst själv vad som funkar så käcka tillrop avhåller jag mig ifrån. Håller istället bara tummarna för snabb återkomst till normaltillstånd och därefter, när du har lust, comeback både vid tangentbordet och i löparskorna!
Jättetråkigt, men samtidigt ett klokt beslut Sofia! Önskar dig en givande viloperiod vid vattenfördelaren. Bara vara. Det är höst liksom. Håller utkik efter dig.
Tråkigt men klokt! Sköt om dig i återhämtningslandet 🙂
Så där blir det ibland, bra att acceptera. Vila, ladda och kom tillbaka när det känns bra – vi finns kvar här. Sköt om dig!
Tråkigt att höra, men klokt val, tror jag!
*styrkekramar till dig*
Tack alla! Jag saknar er ska ni veta!
KRAM finaste du!
Jag/vi väntar. 🙂
Ta det riktigt lugnt och ta hand om dig. Kram!
Saknar dig också, ska du veta.
Kram på er! Snart dags att ta på gummistövlarna.
🙂