Hörrni, hur tänker ni kring det här med kosttillskott?
Jag la just upp dagens dos på frukostbordet. Sju piller. Fyra sorter.
D-vitamin – för att boosta hälsan i mörk midvintertid.
Nyponpulver – eftersom jag inbillar mig att det är bra för mina gistna knäleder.
Omega3 – för att hålla mina höga kolesterolvärden i schack.
Magnesium – började knapra detta under den period när jag tränat och stressat mig själv till oregelbunden hjärtrytm och ihållande muskeltrötthet. Har bara fortsatt.
Sju piller. Trots att jag egentligen tycker att både riksidrottsförbundet och livsmedelsverket har en klok inställning: friska människor med normal kosthållning behöver inte knapra tillskott. Så. Jag vet att mina kolesterolvärden balanserar på övre gränsen och att knäna gnekar, men huruvida jag lider av d-vitamin-brist eller magnesiumbrist har jag egentligen inte den blekaste aning om. Jag kan lika gärna lida av akut brist på krom. Eller B12. Eller vara komplett fulltankad på samtliga vitaminer och mineraler.
Säkerhetsknapra i förebyggande syfte? Tja det kan ju kanske vara ok, om en eventuell överdosering är garanterat oriskabel. Men det vette tusan. Det finns forskning som pekar på än det ena och än det andra. Bra forskning och dålig forskning. Och riktigt dålig forskning. Som lekman är det dessutom inte alltid lätt att skilja vettigt från vettlöst.
Funderar på om pillren borde trilla ner i soppåsen.
blogg@bureborn 
Jag är allmänt skeptisk till tillskott. Men D-vitamin har jag fallit för. Vet inte riktigt varför faktiskt. Äter järn för tillfället också, på barnmorskans inrådan. Att nyponpulver var bra för knäna visste jag inte, men brukar ha nyponskalmjöl i aprikospuren för att det är c-vitaminrikt och sägs boosta järnupptaget från aprikoserna… Så tillskott kan man ju på sätt och vis få från kosten också, genom att omfokusera intagen rent allmänt. Vilket ju egentligen blir än mer okontrollerat, iallafall för mig, som inte egentligen är kunnig i näringslära…
Skulle inte alls förvåna mig om ditt nyponskalsmjöl innehåller lika stor del verksamma ämnen som mina piller till en mer modest kostnad. Finns så många som vill tjäna pengar på vår hälsohets. Ytterligare ett skäl att förhålla sig skeptisk.
Tänker också att bra kost är bättre. Men som sagt: svårdoserat. Omega3 t.ex. Om jag vräker i mig fet fisk istället, finns risk föröbverdos av tungmetaller?
Vad blir årskostnaden för de där sju pillren? Intaget lär vara helt ofarligt, det enda som kan ta skada är privatekonomin.
Har ingen aning, men säkert mycket högre än jag tror. Ffa nyponen kostar en del. Antagligen helt omotiverat mycket.
Magnesium pillrade jag i mig för ett par år sedan när sendraget började spöka på nätterna. Halva burken är nog kvar och datumgränsen passerad. Jag är lite skeptisk till kosttillskott, men skulle nog lyda farbror husdoktorn om han ansåg att jag behövde något extra i maskineriet.
Låter som en klok strategi. Då kan ju ändå ett behov anses vara någorlunda vetenskapligt belagt.
Som vegan bör man ju se till att få i sig B12, men eftersom jag är en inkonsekvent sådan som av lättja stoppar i mig mjölk och äggprodukter har jag inte brytt mig. Jag köpte en burk D-vitamin för ett par år sen när det var populärt bland bloggande löpare, men den blev snart stående. Margarinet på alla mina smörgåsar är så vitt jag minns berikat med D liksom sojamjölken (där för övrigt också B12 tillsats). Vad jag lider brist på har jag faktiskt ingen aning om. Har inte varit hos doktorn på två och ett halvt år, och det enda värde jag kollat sen dess har hittills hållit sig på plats. Om det i sin tur kan påverkas av näringstillförseln är oklart, men min kost kunde nog vara lite mindre slapp av andra skäl…
Hur har du det med tungan? Är den knottirg? 🙂
En slät och irriterad tunga lär vara ett typiskt tecken på B12 brist. Och andra mycket värre saker. B12-brist är inte roligt. Kanske värt att gå och kolla hördudu. (Hönsmamman).
Tack för omtanken! Tungan känns som vanligt men knottrigheten kan jag inte bedöma. Jag har inte ändrat matvanor på länge, så min försämrade löpförmåga skyller jag nog i första hand på ålderdom. Om jag ser och räknar rätt tycks sojamjölken, som berikats med B12 (och B2) i nivå med vanlig mjölk, ge mig dagsbehovet, men å andra sida inte heller så mycket mer, så ett piller då och då kan säkert inte skada.
Det enda jag faktiskt fastnat för är D-vitamin under vinterhalvåret som jag tar 50 mikrogram av. Jag kan inte påstå att jag märker av något underverk av det, men kontrollgrupp saknas i mitt experiment och jag har tagit det i några år så det är svårt att jämföra med hur det var innan, recall bias i ett försök att vara vetenskaplig. Just D-vitamin har ju ett ganska tungt vetenskapligt stöd (större än Omega3 tror jag att jag läst) och det forskas mycket på D-vitamin och det verkar kunna kopplas till många sjukdomstillstånd. Dessutom finns det ju en biologisk förklaring till varför vi nordbor inte får D-vitamin från solen under vinterhalvåret, allt det har nog gjort att jag fastnat för det. Sedan är jag ju järn förstås men det måste jag ju och det är en annan lång historia.
Har fastant för d-vitmanin av samma skäl som du. Knaprar nog vidare också, även om jag faktiskt hört att det finns en del som tvkar kring huruvida vår kropp är bra på att tillgodogöra sig d i tablettform. Den lär helst vilja få den genom huden.
Beror din blodbrist på just järn? Har inget med brist på B12 att göra?
B12 har varit normalt de gånger det kontrollerats, det verkar som om jag inte absorberar eller tyvärr blöder från tarmen sporadiskt.
Säger som några ovan; Äter D-vitamin (från och till. Glömmer att ta det varje dag).
Men i övrigt ingenting. Jo, vid något tillfälle åt jag järntabletter regelbundet, för jag hade väldigt låga värden. Men generellt tror jag det är bättre och nyttigare för kroppen att få i sig det via kosten.
Kram M
Kan det vara Ingmarie, som fått oss alla att knapra d. 🙂
Bara dina kesellaskålar med bär och gosaker gör att jag tror du äter superbra!
Alternativa behandlingsformer är användbara – därför att: ”Inga dödsfall från kosttillskott men 783000 dödsfall av läkemedel”.
Hej Josef! Vad roligt att du hittat in till mig!
Vill man vara cynisk här kan man hävda att just ovan faktum bevisar att alternativa behandlingsformer antagligen är verkningslösa. 🙂
Jo… – men de ställer i vart fall ej till någon oreda med biverkningar. 🙄
Placebo skall ej förringas.