I min bil på väg till jobbet skvalar alltid P3 ur högtalarna. Morgonpassets puttrigt, trevliga småprat och gnabb blandat med ny musik. (Eftersom P3 – enligt ständigt upprepad jingel – ”älskar ny musik”. Den nya musiken tycks mest bestå av Erik Lundins låt Annie Lööf och samtliga Miriam Bryants tolkningar från programmet Så mycket bättre.) I mitt nyårslöftesprojekt för 2016 vågar jag mig ut på okända våglängder. Rattar in P2.
Analys
Johan Helmich Romans Oboekonsert i D-dur smeker öronen. Orgelmusik gör det inte. Och det finns stråkkvartetter som skär likt knivar i klassiskt oskolade hörselgångar. Klassisk musik spelar effektivt på hela känsloregistret. Från sprittande glädje till sorgesamt vemod och expressionistisk ilska. P3 lyckas aldrig få mig att dansa med pudrad peruk i Versailles. Det gör P2. Jag har aldrig känt någon lust att blunda till Annie Lööf. P2 är fullständigt livsfarligt som bilmusik ur den aspekten.
Hiss eller diss
Hiss. Testade i måndags. Har lyssnat på P2 hela veckan.
blogg@bureborn 
Låter bra!
Nytt för mig vore att tvärtemot dig ratta in P3 eller (som jag nu gjort) söka upp de okända, ovan namngivna artisterna och deras låtar på youtube, där inte ens Lars Forsells visa om ”ett sista glas” var mig bekant i någon version.
Här i köket står radion nästan alltid på P1, där jag får en stor del av min bildning. När det gäller musik har det mest handlat om klassisk (och inte sällan knivvasst skärande) sådan eller periodvis spelmansmusik i samband med eget gnissel (som för övrigt borde få många prövanyttpoäng, liksom mina skridskoförsök i förrförra veckan).
Jag har testat P1 också, men orkar inte med analyser av läget i världen före eller efter jobbet. Alldeles för intellektuellt utmanande. Men vetenskapsradion lyssnar jag gärna på. Fast via pod när hjärnan är pigg och alert, och inte bara vill vila.
Ja, eftersom du väl sitter i bilen på morgonen och sena eftermiddagen, blir P1 kanske lite enahanda med samma nyhetsinslag och kommentarer om och om igen. Vill minnas att du förr brukat lyssna på radiodokumentärer under långpass…, men möjlighetrna att höra inspelat material är kanske begränsade vid bilratten?
Jag har en sån där fiffig grej som låter mobiltelefonens ljud gå ut i bilens högtalarsystem, så jag skulle absolut kunna lyssna på nedtankade dokumentärer och andra pod-radio-program när jag kör omkring. Men till och från jobbet vill jag helst inte lyssna på något riskerar sätta fart på tankeverksamheten. Hjärnan behöver vila och då är musik perfekt.
Lyssnar en hel del på P1 när jag sitter i bilen, fast på långstyrningar blir det mest P4. Ganska kul att få en lokalradiokavalkad när man åker mellan landskapen. P2 alltför sällan.
Låter ju onekligen trevligt att färga resan med lite lokalfärg, kanske till och med med dialektala variationer?
Jag skulle gissa att P2 är den SR-kanal med färst (motsats till flest) lyssnare. Om vi enbart räknar de traditionella: 1, 2, 3 och 4.