Vaknade kallsvettig. Intrasslad i våta lakan. Hjärtat slog dubbelslag, strupen trång av rädsla. Gjorde ont att andas, som att dra ner glödande kol i svalget. Värsta mardrömmen på länge.
En frostig skog, en död mörkhårig man som jag måste släpa genom knähögt gräs. Gråter. Han blöder ur munnen. Så en man – vet att jag känner honom väl men drömmen avslöjar inte vem han är – hugger en gigantisk förskärare i en kvinnas axel. Hon talar. Dör först vid hugg nummer två. Kroppsdelarna i en pressening dold av ormbunkar. Två barn hittar en hand. Jag tar den ifrån dem, låtsas som ingenting. Viktigt att de inte blir rädda. Viktigt att inte avslöja för mannen att jag är skräckslagen. Måste låtsas att allt han gör är normalt. Söker vägar att kontakta polisen. Ser dem från ett halvöppet fönster. Vågar inte skrika.
Vaknade, men så fort jag blundade återkom drömvärlden. Kladdig och sötdoftande av blod. Som enligt drömtydningsboken lär betyda pengar. Fan tro´t.
Efter en timmes sömnlöshet lyckades jag äntligen somna. Det enda som kunde sudda ut den drömda skräckstämningen var jobbstress. Natten till söndag och jag väljer – frivilligt – att planera nästkommande arbetsvecka. Allt för att få sova.
…………………………………………………………………………………………………………………………..
Ouuusch…..får en bild i huvudet och den är svår att sudda bort *inspiration*
Kram vännen min
Trevligt att mitt ”lidande” kan ge dig arbetslust! *ler*
Ping: Mellanrum « PaljettenQ