Det kunde man ju ge sig på!
Spenderade helgen med en herre som hostade. Och hostade och hostade. Till det en liten unge med feberblanka ögon och konstant rinnande nos.
Natten till söndag kände jag att något var på g. De vita blodkropparna rusade liksom runt och fick det att klia i benen. På morgonen hade de skrämt virus och baciller på flykten. Trodde jag. Som till och med tog mig en löptur.
Måndag morgon vaknade jag med raspig hals och huvudvärk. Hemresan från Norrland gick i dåsighetens tecken. Väl hemma hade oxå febern visat sitt rödmosiga ansikte.
Så idag stannar jag hemma från jobbet. Grämer mig lite över ett inställt backpass. Klurar på bästa sätten att skrämma förkylningar på flykten. Titta på TV. Mycket TV. Funderar på om Premiärmilen skulle vara en bra idé.
………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 
Usch ja, vi går i samma tankar… Jag har åtminstone bara muskelvärk och feber, men ändå. Hoppas att du kryar på dig snart och är tillbaka på banan fortare än du anar! Du har mina sympatier till fullo.
Tack detsamma!
Trodde att febern kanske gett med sig, men nu fryser jag misstänkt…
Trist, trist, men näst intill oundvikligt med alla dessa hostande och nysande individerna runt en. Se till att vila och ta det lugnt och ta hand om den fetvaddsinbakade hjärnan på bästa sätt. Ingefärste skall vara en hit, har jag hört. Och C-vitamin. Och givetvis massvis med Knoblauch! Sen får du nog säkerligen vara ifred om inget annat 😉
Hoppas det släpper inom kort. Jag håller tummarna för dig!
Det är väl bara att gratulera och säga välkommen i klubben…
Ibland undrar man ju om bacillerna bara använder barnen som en mellanlandning för att kunna ge sig på oss ”vuxna” med full kraft. Krya på dig, snart, snart kommer solen och värmen.
Tack! Jag kämpar på med påkryningen.
Går sådär. Kanske gonar virus til sig lite extra om de tvingas titta på kassa såpor och pratshower?