Ny sport. Ny miljö. En knotig sådan. Fjällbjörksknotig.
Är på sportlov i Vemdalsskalet. I morse åkte jag längdskidor mellan vindpinade björkar och snötyngda granar. Utsikt över solbelyst Skalfjäll. Nypistat klassiskt spår bredvid manchesterdito för skatare. Fantastiskt härligt!
Och fantastiskt jobbigt. Första passet på skidor för säsongen betyder massor av oväckta muskler och en kropp som inte är van att konditionsträna ben och armar samtidigt. Dessutom var fästet superbra. Kunde obehindrat traska spikrakt uppför backarna där andra skidåkare saxade. Stakning? Knappast. Fick vackert diagonala även i lätt nedförslut.
Inser varför jag hade så otroligt bra flås förra vintern. Skidor på längden flera gånger i veckan gör underverk i löparspåret.
I eftermiddags – utförsåkning. Första gången på minst femton år. Förväntar mig nya sensationer på träningsvärksfronten i morgon.
………………………………………………………………
blogg@bureborn 
Hehe! Lycka till. Mina vader gjorde ont som satan i flera dagar efter utförsåkandet. 😀
Naturligtvis plockar jag fram kartboken och konstaterar att det närmaste jag kommit Vemdalsskalet är Överberg utanför Sveg förra våren och Sörvattnet norr om Idre under en cykeltur 1974. Jag har också vandrat (med son) söder om Enafors i Jämtland 1993, men på vintern har jag aldrig varit till fjälls och utförsåkarskidor har jag aldrig hatt på fötterna. I år har jag också prioriterat bort längdåkning på såväl skidor som skridskor trots periodvis goda förhållanden. Jag är tillräckligt ledbruten ändå, och till skillnad från dig har jag ju bokat in mig för diverse löptävlingar, med alltför kort tid att vifta på. Men nästa år ska jag minsann bli lika mångsidigt tränad som du…
Valla upp ett ordentligt glid och dra på rejält på 2,5:an, gärna på kvällen i lampsken, fina sladdbackar, jag blir så avundsjuk!!
/ O, som är hemma och arbetar.
Västgötskan: Klarade mig underligt nog helt utan men, men det berodde mest på att jag blev sjuk och fick ligga och stirra in i överslafen på en våningssäng istället för att åka skidor. 😦
Jumper: Vinterfjäll hör inte till vanligheterna i mitt liv heller, men det kan det kanske bli ändring på. Pumlan visade sig gilla utförsåkning och längtar redan tills nästa resa.
Du tror alltså att skid- och skridskoäventyr skulle ha inverkat menligt på din löparform? På grund av att kroppen då blivit för sliten för att orka springa varannan dag?
O: Ingen anledning att vara avis. Alls. Jag blev – naturligtvis – sjuk…
Ja, det är så jag tänkt, men det är möjligt att jag tänkt fel och att min känsla av att vara sent ute med maratonträningen är bara en känsla.