Shit! Nu försvann stigen!
Det är inte bara katter som blir gråa i mörker. Allt blir grått i mörker. Flyter ihop. Mossan och blåbärsriset, stenhällarna och och trädstammarna, lerpölarna och grästuvorna. Och stigen.
Fort slukar skogen ljuset. På mindre än tio minuter.
Dagens lärdom: man ska inte springa i skogen utan pannlampa klockan halvåtta på kvällen!
blogg@bureborn 
Samma lärdom varje år. Märkte också av det i måndags när vi körde gröna milen genom Vilstas granskogar. Skrämmande lätt att missa uppstickande rötter och stenar. Vi bestämde oss för att nästa måndag blir den sista, för att sedan gå över till elljusspåret. Usch, det är ju bara september. Reptvinnarmånaden närmar sig…
Hm… Tack för tipset. Jag som är dum nog att dessutom springa terräng utan telefon…. *harkel* 😮
Ta fram den där zoombie-appen också och du lär vara hemma fortare än kvickt 😉
Gör som jag, spring när det är ljust!!
(Vad sa du? Jobb?)
NIklas: Att man aldrig lär sig! När jag gav mig ut var det ju så ljust och fint. Och så länge rundan låg i öppen terräng gick allt fint, men sen ska man ju in i skogen… han så när ut igen innan det blev becksvart mellan granarna. Eljusspår alltså – ingen pannlampsorientering?
Västgötskan: Ajjabajja! Fast jag springer iofs också utan telefon. Ibland. Men bara när någon vet i vilket skogsområde jag håller till och kan har lite koll på att jag kommer hem igen.
Staffan: Jag hade den faktiskt på… fast med zombiechase-funktionen avstängd. Liiiite läskigt. 🙂
Jumper: …och resten av livet.
Jag gillar att springa i mörker… så länge man ser vägens kanter, och inte springer på en stig med mkt rötter osv.
Jonna: Vita vägmarkeringar är bra. Synd att de finns på så få ställen här ute hos mig på vischan.