Fredag
Söndag
Söndagsutsikten slår tveklöst fredagens.
Löpbandskonstruktören har gjort så gott hen kan, och bjuder på bildspel med vackra vyer. Men inte fasen hjälper det att ögat följer en strand i västindien. Det är lika urbota trist att springa distans på band ändå, trots att jag samtidigt försöker lura sinnet med både musik och zombier. Kämpar för att inte titta på displayen. Det känns som det har gått fem minuter. Sneglar på räkneverket. En minut och 28 sekunder. 6 kilometer tar en halv evighet.
Bland det snötäckta blåbärsriset glömmer jag bort att jag springer och plötsligt har det gått en halvtimme. Bara sådär. 6 kilometer som dessutom känns alldeles för korta.
Så varför sprang jag på det där löpbandet, om jag nu tycker att det är så tråkigt? Därför att det var lite kallt förra veckan, och jag har blivit klen. Förr låg min köldgräns på -18, men efter att inte ha sprungit ute på flera veckor (på grund av halsfluss och influensa) har jag tydligen flyttat gränsen uppåt. Kom på mig själv med att välja löpband framför en uterunda i minus 13.
Och om nu 6 kilometer i skogen kändes så kort, varför sprang jag inte längre? Därför att jag fortfarande inte är säker på vänsterfoten. Nåt fel är det. Men just nu känns den förhållandevis bra, och då kör jag envist ner huvudet i sanden. Men inte så djupt ner i sanddynen att jag vågar mig på att springa längre än 6 kilometer. Varken i skogen eller längs en fiktiv sandstrand.
blogg@bureborn 
Älskar skogen, men är rädd för att det är för mycket snö där nu 😉
På löpband känns ALLT långt tycker jag. Men skönt att springa i shorts… Jag tittar mest på folk när jag springer på band, så mkt att jag nästan trillar av när någon ny kommer innanför dörren, måste ju se vem det är! 🙂 Bra kämpat i helgen!
Jumpers köldgränser överensstämmer ganska bra med dina, men löpbandsträning har han fortfarande kvar att pröva på. Själv fick jag genast en bild av den ryske landskapsmålaren Sjisjkin i huvet när jag såg din vinterbild här ovan..
http://tidenstecken.wordpress.com/2010/01/28/sjisjkins-vinter/.
Det händer att det blir löpbandspass. Jag kan inte heller svara på varför EGENTLIGEN…. 😀
Ute slår bandet, alla gånger! Även om jag också valt bandet ibland av samma orsak. Ibland är det faktiskt FÖR kallt eller FÖR halt ute. Safety first!
Anneliten: Snöpulsning är strålande träning! Fast i min skog är snön bara en dryg decimeter djup. Inte så trögpulsat.
Jonna: Hihi! Det har sina sidor att vara nyfiken. 🙂
Jumper: Just löpband klarar man sig en livstid utan att prova. Tro mig.
Oj! de bilderna påminde verkligen om varandra. Man kan inte låta bli att förundras över vissa målares förmåga att så nära avbilda verkligheten.
Västgötskan: Bäst att inte analysera allt så noga. Det kanske visar sig att man är en bekväm typ… 🙂
Malin: Ja, bandet är ju trots allt bättre än ingen löpning alls. Och bättre än bortfrusen nästipp och brutet ben.