Dalsteg höger. Steg höger framåt. Höger fot viktöverföring till fotsulan, vänster ben och fot sträcks diagonalt framåt över höger fot med tåspetsen tätt ovanför golvet….. Steg vänster framåt. Kroppen roterar med jämn fart hela tiden. Vridning på vänster fotsula, höger fot förs intill vänster fot och sätts ner lätt som stöd men utan viktöverföring. Steg höger framåt/litet åt höger med fortsatt rotation Vridningen sker delvis i höft, knä och vrist.
Ni fattar precis va? Hur man dansar hambo. Inte?
Bildserien ovan med tillhörande beskrivning av det perfekta löpsteget hittade jag i en artikel om löpning för nybörjare. Ja, jag tänker alltid på att hälen ska peka uppåt i avstampet, och är noga med att benet hålls lite mer än horisontellt därefter. Inte. Alls.
Löptenik i alla ära. Viktigt och nyttigt, visst. Men en detaljerad analys av varje enskild del av löpsteget? För den som planerar att ge sig ut på sin första joggingrunda på kanske 20 år? Tveksamt om det bli mer än ett par första stolpande steg. Tror jag.
Ut och spring bara! Strunta i om knäet är böjt nästan 90 grader när du befinner dig mitt i steget. Det ger sig. Jag lovar.
blogg@bureborn 
Heja Bureborn! Håller helt och fullt med. En sådan artikel är jag övertygad skrämmer mången fler nybörjare än lockar desamma.
Som du skriver: Ut och spring bara! Ut och möt våren, solen och livet.
Herregud, vilket skräckexempel! Etablera en vana genom att springa på det sätt som känns behagligt, med förhoppningsvis mera löpning kommer också löpsteget bli bättre och effektivare, först då är det aktuellt om man vill och tycker det är roligt att slipa på detaljer.
Som beskrivning av det perfekta löpsteget kan det kanske vara av visst värde (för en instruktör?) som komplement till filmbilder, åtminstone om man sätter ord på väsentligheterna i tekniken, dvs på vilka detaljer som har betydelse för att löpningen blir så effektiv som möjligt. Problemet tycker jag är att man inte ser sig själv medan man springer och om man ska ge teknikråd måste de vädja till den egna upplevelsen av löpsteget. Att se filmbilder på sig själv kan säkert också ge aha-upplevelser. Skillnaden mot Hambo och diskukastning är ju att alla löpare redan kan springa (även om många ser ut att göra det onödigt jobbigt!) och därför redan har en teknik att jobba med. Om dom vill.
Hi hi, löpning kanske inte är enklare än skidåkning när allt kommer omkring. Jag tror dock på löpskolningsövningar (utan att man funderar på teorin bakom).
Benet: Visst är det löparnjutningen man först ska uppleva! Sen kan man – möjligen – börja fila på löpsteget. Om man ids.
Staffan: Tror som du, att löpsteget automatiskt blir bättre och bättre ju mer man springer. Jag springer i alla fall betydligt effetkivare nu än när jag började för x antal år sedan. Sen skadar det förstås inte att påminna sig om saker som att ta snabbare steg och hålla en rak hållning. Men det kan vänta tills man blivit lite löparbiten.
Jumper: Med tanke på att löpning – till skillnad från hambo – är ett medfött sätt att röra sig går det verkligen att krångla till saker och ting. Om man nu inte är en typ som verkligen njuter av djupanalyser förstås- alternativt jagar sekunder – då finns det ju absolut en vits med att analysera rikningen av hälen.
Matts filmade mig när jag sprang. Jag blev mörkrädd.
Anneliten: Att låta bli att sticka ut rumpan är ju rena barnleken vid jämförelse. 🙂
Löpskolning tror jag också på. Känns som ett vettigt sätt att förbättra löpsteget, utan att analysera knävinklar. Synd bara att man (=jag) har alldeles för lätt att ”glömma”.
Nyfiken i en strut undrar vad du såg som som skrämde dig på filmen? Vad jag kunnat se springer du väl ganska normalt. Själv ser jag ut att springa strakbent på en del målgångsvideor, men då har jag ju sprungit en eller ett par mil. Min antydan till känningar av ”jumpers knee” (sic!) tillåter inte alltid en optimal löpteknik med lagom böjda knän, och jag tänker att sämre teknik ofta har fysiologiska orsaker som kan förstärkas om man inte styrketränar och löpskolar.
Tror inte på det perfekta löpsteget, men däremot tror jag att man med tiden kan utveckla ens egna löpsteg och att det handlar om helhet och inte ett isolerat löpsteg. Många löpare blir skadade just när de börjar experimentera och ändrar sitt steg på kort tid efter ”goda” råd.
Jag tror också att det bästa är att bara börja… har ju dock sett exempel på att en del som inte tränat på länge, eller alls sprungit, köper ett par free-skor som sin första sko. bra eller inte, vad vet jag…
Ja, inte lär det ju vara någon uppmuntran direkt att ge sig ut efter en sån beskrivning 🙂 Bättre då med massa stig- och skogsbilder så man blir suuuugen att ge sig ut!
Jag har alltid hävdat att vi alla har vårt eget unika löpsteg och så ska ha. Men vi kan däremot alltid förbättra. Genom t.ex att springa mycket, styrketräna och variera både underlag, fart och terräng. 🙂
Jumper: Det var nog inte löpstilen som i första hand gjorde mig mörkrädd utan motivet i sig. Har vant mig vid att se mig själv på foto – någorlunda – men tycker jag ser rent anskrämlig ut på rörliga bilder. Oberoende av om jag springer, nyser eller dansar hambo. Vilket jag förövrigt inte alls kan. Dansa hambo alltså.
Niklas: Nog finns det mer eller mindre snygga löpsteg, men perfekt? Nej, jag tror som du att det knappast existerar. Har faktiskt en bekant som gjorde just det, ändrade på löpsteget från en dag till en annan. Typ. Började springa på framfoten efter att ha varit rätt utpräglad hälöpare. Efter två veckor drabbades han av gubbvad, och fick backa skivan ett par hack.
Jonna: Har också funderat på det där med skor för nybörjare. Borde de börja direkt med lätta skor för att undvika att lära in ett ”felaktigt” löpsteg, eller riskerar de att bli skadade om de med ovana och svaga muskler ger sig på mer ”krävande” skor?
Malin: Eller hur!! Jag skulle åtminstone tycka att det där med löpning då verkligen var alldeles för krångligt och svårt för att ge sig på. När det bara handlar om att sätta ena foten framför den andra lite snabbare än vanligt.
Ingmarie: Ditt tips hade passat mycket bättre i artikeln!
Ping: På drift | blogg@bureborn