Igår gick jag på ett dubbelpass spinning. Kände mig totalt odödlig. Idag. Jag var oövervinnerlig på cirkelfysen.
En gång i månaden är jag oslagbar. I samband med mens. Lingonvecka borde kanske dopingklassas?
De vetenskapliga bevisen för att menscykeln påverkar den fysiska prestationen är inte entydiga, men många kvinnor tycks prestera extra bra under och strax efter mens. Jag är helt klart en sån. Lär bero på att halterna av progesteron och östrogen är låga, vilket bland annat gör att kroppen lättare kan utnyttja glykogen som bränsle. Effektiv energiboost, glykogenet.
Efter två veckor börjar östrogenet spöka igen, och progesteronet klättar uppåt. Vid ägglossning tycker jag ofta att det är segare att träna. Kvalitetspass riskerar att springas i sirap. Och därefter kommer barbamammastadiet. Kroppen lagrar upp vätska och badrumsvågen plussar på ett kilo. Skaderisken ökar visst också – i pms-fasen. Möjligen inte bästa läget att dunka stenhårda tempointervaller.
Men sen. När det börjar molvärka nedåt ländryggen, och jag först alltid tror att jag lassat på för mycket i marklyften dagen före. Då jävlar!
blogg@bureborn 
Intressant det där men jag tror det också är väldigt olika.Som med det mesta. 🙂 En del påverkas ju oerhört mycket. Andra i princip inte alls.
Med andra ord kan du ganska lätt planera in när du ska ge järnet. 🙂
Det sambandet har jag aldrig tänkt på. Men å andra sidan har jag inte haft mens sedan jag födde barn senast – för nästan 18 år sedan (hormonspiral=världens bästa uppfinning).
Biologi brukar vara hyfsat ändamålsenlig. Vad är syftet? Kanske att jag kan förstå varför kroppen ska vara lugn och medgörlig vid ägglossning 🙂
Intressant… Det har jag aldrig tänkt på.
Men kanske kan förklara känslan i lördags när jag tävlade?! *aha-upplevelse* 😛
En enkel löpare, som segar sig fram båbärsvecka efter båbärsvecka utan minsta antydan till färgskiftning, undrar om lingonveckan är den normal-energiska, från vilken de tre övriga avviker på grund av överskott av progesteron och östrogen, eller om det är tvärtom. Eller annorlunda (men fortfarande prytt) uttryckt, hur energisk är flickan helt utan lingon…
Ingmarie: Numer har jag stenkoll – med en mensapp i telefonen. 🙂 Borde kanske matcha den mot tävlingskalendern…
Anneliten: Låter verkligen superbekvämt! Själv har jag inte vågat mig på hormonpreparat efter testet av minipiller som visade sig påverka humöret. När jag började gråta på grund av att jag mördat en humla med bilen la jag av. 🙂
Ja, nån vits borde ju finnas bakom – förutom själva huvudsyftet. Men vad?
Malin: Tips: anteckna mens i träningsdagboken och kolla om sambandet finns hos dig också. Om inte annat är det rätt fiffigt att ha nåt att skylla på när passen går pissigt. ”Äh, det är ju östrogenets fel!” 🙂
Jumper: Tja, jag är antagligen aldrig normal… Men om vi säger att normalläge är en 3:a i träningsenergi så är första delen av lingonveckan en 5:a och dagarna just vid ägglossning en 1:a. Resten av månaden råder medelvärde.
Jag som trodde det var tvärtom, att prestationen var som sämst just där… Eller snarare just innan för min del. Har det ofta känts som i allafall. Minns ett Vasalopp som gick segt som sirap och jag tänkte att det var ju sjutton att man skulle pricka just innan den veckan just då… Men att se sambandet kan definitivt ge aha-upplevelser.
vad spännande, det hade jag ingen aning om! kanske därför jag gjorde en av mitt livs bästa tävlingar just när jag hade mens… eller en slump.
Malin: Dagen innan brukar jag ara som en gasell (oftast), men två dar innan däremot – sengångare. Fast i ärlighetens namn stämmer formen inte alltid mot menscykeln. Men det kan ju vara skönt att ha något att skylla på om man klappar igenom… 🙂
Jonna: Ja, det finns ju en massa andra faktorer som också påverkar, som vad man ätit, hur man sovit, om det är varmt eller kallt osv osv. Och så slumpen på det. Men nog sjutton var det bästa möjliga mensläge nr jag sprang en av mina bästa tävlingar.
Ping: På drift | blogg@bureborn