Som testpilot måste man testa sina gränser. Kliva ur den komfortabla zonen. Ta en gymselfie.
Analys
Jag är glad att Friskis&Svettis fotoregler stipulerar att man gärna får fota sig själv, men aldrig andra. För det betyder att man måste passa på när få är i närheten. Färre ser alltså hur man med svetthala händer fumlar med telefonen och försöker ta en bild, samtidigt som man gör sitt yttersta för att påskina att man just fått ett sms från chefen som måste besvaras omedelbart.
Bara att erkänna: jag ställde mig inte framför någon spegel. Jag använde ingen selfie-pinne. Jag placerade mig inte i svärmen av biffiga grabbar med de tyngsta skivstängerna. Jag gömde mig bland konditionsmaskinerna och smusslade.
Jag misslyckades kapitalt med att ta den perfekta selfien. En selfie ska (enligt tips från nätet) tas snett uppifrån och huvudet ska ha en lätt lutning. Då accentueras kindbenen och ögnen ser större ut. Man ska placera sig i rätt ljus, som får huden att stråla och håret att glänsa. Har man en vän i närheten får denna gärna blåsa från sidan för att skapa en glamorös rörelse i håret. (Harigt jag vet, men jag vågade inte fråga killen på bandet bredvid om han ville agera vindmaskin.)
”Signature posen” är också viktig att hitta. Jag misstänker att framåtlutad över löpandets handtag, flåsande som en blåsbälg efter en backintervall inte signalerar rätt attityd.
Hiss eller diss
Diss. Då och då kommer jag kanske att bjuda på ett smartkameraknäppt självporträtt. Taget i skogen. Under observation av max en räv. Men det här blir aldrig bloggen där varje pass dokumenteras med en rödsvettig nuna. Och ännu mindre med tillrättalagda egenfoton tagna med en kvällsvarm bris snett från höger. Alldeles för pinsamt.
(Fenomenet selfies är förexten riktigt intressant. Självporträtt som konstnärlig genre uppkom på 1400-talet. Då tog det tid att måla av sitt ansikte. Nu tar det en bråkdels sekund. Och vi trycker av som galna. Mängden selfies på internet lär ha ökat 900 gånger mellan år 2012 och 2014. Vad säger det om oss? Är vi ytliga, egocentrerade narcissister?
Så här tänker jag:
Alla människor har ett behov av att bli bekräftade. En selfie på Instagram ger enligt studier betydligt fler likes än andra typer av foton. Att lägga upp en selfie kan alltså absolut funka som en quickfix för självkänslan.
Ett foto som någon annan tar har man noll kontroll över. Med en selfie bestämmer man själv hur man framställs. Man visar det man vill visa och delar fotona för att förstärka den bilden av sig själv.
Selfies handlar också om kommunikation, och om att söka kontakt med andra. Via internet kan vi inte mötas rent fysiskt, men en selfie på bloggen ger ändå en känsla av att det finns en människa bakom. En människa av kött och blod. Vars digitala självporträtt förhoppningvis överensstämmer med hur hen är irl.
Men jo, det finns också något självupptaget i detta. Forskning visar till exempel att män som lägger upp många selfies har fler narcissistiska drag än andra. Och fler psykopatiska. Mycket troligt gäller detsamma för kvinnor. Inget konstant flöde av selfies här alltså. Någon kanske kommer med tvångströjan.)
blogg@bureborn 
Jag noterar att du avstår från att föreslå den givna förkortningen här (i anslutning till den av dig i tidigare inlägg lanserade ”rulfie” för ”running selfie” ). 🙂
Jag noterar också att jag bör hållas under psykiatrisk uppsikt även om nog slipper tvångströja. Visst har jag bildsatt mitt ansikte flitigt genom åren, och i jämförelse med den svårt kameraskygga individ jag sammanbor med är jag förstås en linslus, men jag byter exempelvis inte profilbild varje vecka som många tycks behöva för att visa sina senaste framtoningar. Snitsarens graverade avatar är evig, liksom jumpers från StM 2009 (som dock inte fungerar på wordpressbloggar).
Tycker för övrigt att bilderna ovan är ovanligt bra som illustration till gymträningens plåga och glädje. Hiss från mig.
Jag hade alldeles glömt bort att jag tagit patent på ordet rulfie. Antagligen har företeelsen sedan dess fått en annat vedertaget namn.
Jag tror definitivt att du är utom riskzonen. Männen i studien lär ha dränkt omvärlden i ett ständigt flöde, tänker jag mig.
Autentiska är mina selfies under alla omständigheter. Tackar för hissen!
Ja, enligt Ingmarie nedan heter det visst ”runfie” (och naturligtvis hellre ”gymfie” än ett vitsigt ”gylfie” )
Haha! Gylfie borde du ta patentet på.
Jag säger bara det, vore jag på något sätt insyltad i Friskis&Svettis Uppsala skulle jag på stubinen erbjuda en väl tilltagen summa för att få använda dina selfisar i reklamsammanhang. Svettigt och friskt är vad bilderna signalerar.
Jag har ett par gånger (max) försökt ta en selfie, men antingen är jag hopplöst oduglig på den sortens fotograferande eller också är det mitt ansikte som inte är samarbetsvilligt. Men när du nu beskriver tekniken förstår jag varför alla unga tjejer numera ser ut som sjölejon på bild (mustaschen undantagen). Stora ögon, slät hy och trutande mun. Man får nästan lust att testa lite bolldressyr.
Stor tröst i alla fall att min ovilja (oförmåga) att ta selfisar åtminstone inte indikerar psykopatiska drag. Faktiskt värt att lägga på minnet.
Hurtfriska bilder brukar de gärna använda, men svettiga lyser – när jag tänker efter – med sin frånvaro i de porträtt som pryder träningslokalerna. Och folk som tar sig för pannan vette tusan om de vill ha. 🙂
Sjölejon var ordet! Många menar att selfies stärker tjejer, låter dem ta kontrollen och kan fungera som feministiskt verktyg. Kan säkert stämma. Men varför vill då så många vara stöpta i samma form?
Haha! Tycker det var snorbra selfies! Jag ”fuskar” ju ofta med autokameran. Blir det en Autoselfie? Runfies har det blivit en del också. 🙂
🙂 Längre ”armar” i form av autokamera ger ju onekligen större möjligheter till snygga bilder. Och så slipper man fenomenet att linsen på kameran gör näsan extra markerad om bilden tas rakt framifrån. Säkert därför alla tipsar om ovanifrånperspektivet.
Jag fuskar också med självutlösare. Tycker dina blev fantastiska och illustrativa, men har heller aldrig vågat mig på gymselfies. Fast det roligaste är ändå att det krävs fotoregler på ett gym 😂😂😂
Visst är det skrattretande att träningslokalen tapetseras med fotoregel-skyltar! Säger nåt om insta-tiden vi lever i. Jag skulle gissa att de tjejer jag såg fota sig själva i omklädningsrummet (!) för ett par månader sedan kan ha bidragit till anslagsfrenesin. Ett helt gäng nakna damer skymtade garanterat i bakgrunden. 🙂
Ping: Max en räv | blogg@bureborn