När väckarklockan ringer 5:30 för inplanerat morgonpass och regnet studsar i kaskader mot stenläggningen utanför hotellrummet. Den känslan. När man rundar husknuten och nordan slungar regnvåta löv i ens ansiket. När ljuset från gatlyktorna svajar i kastvindarna. När vattnet forsar över blanksvart asfalt och skorna är plaskvåta efter ett tjugotal steg. Då är man så sjukt nöjd med att man inte viker ner sig. Att man orubblig snurrar runt i Lidingös villakvarter. Ett tag. Tills man efter en knapp halvtimme hackar tänder, svär, skiter i sina intentioner och styr tillbaka för en kokhet dusch. Ibland är det f-n ok att kasta in handduken.
blogg@bureborn 
Definitivt ok!
Men som du säger; den stunden man är ute, känner man sig ofta jäkligt hard-core! 😀
Kände mig verkligen stentuff! Och eftersom ingen i villaområdet var vaken kände jag mig oerhört nöjd över att ha en blogg där jag kunde berätta för världen. Man vill ju gärna att någon ska bli lite impad över ens pannben. 😀
Nu vet jag inte hur lång tur du planerade men 30 min är väl helt ok? Särskilt när det är före kl 06!
Absolut ok! Men jag hade egentligen tänkt tassa minst en kvart till, och helst det dubbla. Allt för att kunna göra hotellfrukosten rättvisa. Jag är nästan aldrig hungrig på morgonen, så det gäller att väcka aptiten!
Äsch. 30, 45 eller 60. Du tog dig ut! bara det liksom! Men jag fattar vad du menar. 🙂
Lidingö?? 🙂 Du, att du ens gav dig ut i det vädret kallar jag dedikation!!
På kurs om kommunikation på Högberga gård (oerhört mumsig frukost som jag behövde bli hungirg till :-)). Jättebra kurs! Tio år på JTI, ingen kompetensutveckling att tala om. Sex veckor på SLU, fyra dagars duvning med Sveriges toppkommunikatörer inom högskolesektorn.
Fick först en impuls att snobbdroppa något om 2 juni 2012, men jag inser själv att det börjar bli tjatigt. Och egentligen tycker jag ju att du är osannolikt tuff. Att gå upp så tidigt för att springa i mörkret finns inte på min karta, där tidig morgonlöpning handlar om typ klockan 8. Fast vad ska man göra när man är på den löparön (om så bara för en hotellkonferens?) annat än springa, även om det här lidingöloppet var ett av de originellare jag stött på. Suggestivt foto också. Som lockar, inte till löpning men väl till mysig morgon inomhus. Hotellfrukost?
Inget klår StM 2012. Men jag är också tuff! Och i stort behov av bekräftelse. Jag hade ju kunnat kuta omkring där i regnmörkret och tigit om det för omvärlden. 🙂
Visst är du inne på rätt spår – hotellfrukost. Det konfrensgård (Högberga) jag var på dukade upp läcker frukost, förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika och middag. För aptitens (och midjemåttets) skull gällde det att göra av med energi när det gavs tillfälle.
Imponerande att du tog dig ut! Det är nog inte många som hade tagit sig ut överhuvudtaget då, sängen är ju aldrig så skön som när regnet smattrar mot rutan och man faktiskt kan ligga kvar ett tag…
Det var mycket, mycket nära att jag kröp ner under täcket igen när jag kikade ut och såg det strilande regnet. Men så tänkte jag att vädret brukar ju alltid se värre ut inifrån än det är när man väl kommer ut. Men den här gången vette tusen. 🙂
Det finns ett gammalt djungelordspråk som säger att kilometrar som man sprungit i pissväder räknas dubbelt. Så det så.